Statushöjning eller dumpning?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En berättigad fråga är: var ska personer i tredje fasen placeras? De ska utföra uppgifter som annars inte blir utförda i olika verksamheter. Dessa uppgifter ska vara så meriterande att de efter tredje fasen ska kunna få en riktig anställning. Hur går det ihop?
Just nu finns omkring 10 000 av dem i coachning, som är första fasen. Även "vanliga" arbetslösa ska coachas, omkring 100 000 arbetslösa ska erbjudas en personlig coach i år. Uppenbarligen är det ett framtidsyrke.
Men regeringen är påhittig. I budgetpropositionen står att deltagare i tredje fasen ska placeras i den offentliga, privata och - nu kommer det mest fyndiga - ideella sektorn.
Den sociala ekonomin, eller civilsamhället, består av en mängd idéburna organisationer, föreningar, arbetskooperativ och andra som står utanför den offentliga sektorn och det privata näringslivet. De har gjort, och gör, stora insatser för nytänkande, demokratisering, samhällsförändring och egenmakt, oftast på ideell eller halv-ideell bas. För det får de sällan något erkännande. Att söka pengar går givetvis. Men det kräver stora resurser att ansöka om och redovisa medel från det offentliga. Dessutom ska medlen helst gå till nyskapande projekt och inte ordinarie uppgifter.
Dessa i regel ansträngda verksamheter ska ta emot personer som varit arbetslösa under lång tid. Av dem i tredje fasen är omkring en tredjedel över 50 år. En tredjedel har ett erkänt arbetshinder. En stor andel är utrikes födda. Gruppen arbetslösa är stigmatiserad. Den behöver ett varsamt mottagande av arbetslivet.
Problemen är flera. Eftersom idéburna verksamheter ofta är hårt slimmade har de behov av folk som både känner för "saken" och har kompetens på specifika områden. Matchningen mellan deltagare och organisation måste ske med delikat hand.
En annan fråga är att sociala rörelser ofta har en samhällskritisk uppgift i första hand. Det är inte givet att de ska förvalta en arbetsmarknadsåtgärd. Ytterligare en komplikation är projekttrötthet och kortsiktighet från statsmakterna, så kallad projektos. En satsning på den idéburna sektorn kräver långsiktighet och uthållighet för att lyckas.
Samtidigt är det positivt att den idéburna sektorn uppvärderas. Regeringen och Sveriges kommuner och landsting, SKL, har ingått en överenskommelse för att förbättra statens relation till den ideella sektorn. Arbetsförmedlingen och Svenska ESF-rådet har i uppdrag att samarbeta för att öka möjligheterna för den sociala ekonomin att ta emot arbetslösa i jobbgaranti. Totalt 80 miljoner kronor kan sökas för kompetensutveckling och projekt för detta ändamål i vår. Det gäller för dessa myndigheter att vara öppna och inte tänka i revir.
Nyligen arrangerades en konferens mellan myndigheterna och företrädare för den sociala ekonomin. Syftet var att lösa upp knutar och jobba upp entusiasm för den gigantiska uppgiften.
Strax före den sa ansvarig minister, Sven-Otto Littorin, i en interpellationsdebatt: "Det här är personer som har en så svag förankring på arbetsmarknaden att de under normalfallet inte skulle kunna bli anställda någon annanstans".
Inte bra, Littorin. Det avspeglar en förringande syn på både arbetslösa och den ideella sektorn.