Statsvetare synar opinionsmätningar
KRITISKT. Opinionsmätningarna sköljer över oss så här i valrörelsens slutskede. Varje dag får vi del av dem, men hur tillförlitliga är de? Statsvetaren Olof Petersson, som här intervjuas av PT:s ledarskribent Kenneth Jonsgården, har under flera år studerat och kritiserat opinionsmätningarna. Detta tillsammans med kollegan Sören Holmberg. Med rätta.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
- Man ska inte lita på dem. Däremot kan man se på dem som en vägledning. De flesta opinionsmätningar har sina metodproblem. Om man vill ha en hygglig bild av opinionsläget ska man jämföra dem med valresultaten över tid. Samtidigt är en opinionsmätning i bästa fall något bättre än en ren gissning.
Enligt Olof Petersson är det urvalet som är avgörande och det finns ingen anledning att förbjuda opinionsmätningar under den sista intensiva valrörelseveckan. Finns det någon mätning som kan tolkas som säkrare än någon annan. Ofta talas det om att SCB:s stora mätning av väljaropinionen som kommer två gånger per år är säkrare än övriga?
- Nej, inte heller SCB:s mätningar är helt tillförlitlig. Förvisso har man ett stort urval, men bortfallet kan vara upp till 25 procent. Olika vägningar av opinionen gör också att siffrorna kan tolkas fel. Vi kan bara gå till förra valet. I de flesta opinionsmätningarna underskattades socialdemokraternas styrka. De låg på cirka 36 procent medan valresultatet blev 39,9 procent.
Är antalet tillfrågade alltid tillräckligt och tar man alltid hänsyn till bortfallet?
- Vi har något som heter felmarginalen och inom denna kan det mesta rymmas. Det uppstår alltid fel i ett så smalt urval som mellan 1 000 och
2 000 personer. Vissa partier drabbas hårdare än andra och när man jämför opinionsmätningarna med de faktiska valresultaten är det ofta så att det skiljer sig åt från de sista opinionsmätningarna innan valdagen och partiernas resultat under valdagen.
Vad betyder opinionsmätningarna för
partierna?
- Framgång föder framgång. Bra opinionssiffror ger råg i ryggen och ett större självförtroende. Går det nedåt får man motsatt effekt. Omvänt kan det också vara så att ett parti som tappar i opinionen kan mobilisera sina sympatisörer bättre än när det bara går framåt. Samtidigt ska man vara försiktig. Det är ibland allt för lätt att överskatta opinionsmätningarna.
Olof Petersson betonar att rörligheten i väljarkåren har ökat och att allt fler bestämmer sig under de sista dagarna innan valet. Sedan finns fenomenet med kamrat fyra procent. Både vänsterpartiet och kristdemokraterna har över tid fått stöd från andra partier för att hålla sig kvar i riksdagen.
När blev de politiska opinionsmätningarna vanliga?
- Det började i USA på 1920-talet och blev en del i svensk politiks verklighet under 1940-talet. Från början var det George Gallup som i USA mätte effekter av reklam. Genombrottet för valundersökningar kom i och med presidentvalet 1936. Något som snabbt kom att utvecklas till de politiska opinionsmätningar av den typ som vi har i så stor omfattning i dag.
Hur påverkas människors röstvilja av opinionsmätningarna?
- Marginellt. Det är bara en ytterst liten grupp som flyttar över sina sympatier mellan de olika politiska blocken, däremot kan det ge förskjutningar mellan partierna inom blocken. Självfallet ger opinionsmätningarna extra atmosfär åt en valrörelse ungefär som valaffischer och valstugor.
Olof Pettersson menar att opinionsmätningarna i mycket blivit en mediefråga. Mätningarna slås upp på förstasidorna och debatteras på ledarsidorna. Politik blir som sport och kapplöpning.
- Vi måste behärska vår nyfikenhet. Opinionsmätningarna kan vara en vägledning, men inte mer. Ingen ska kunna ta något för givet.