Staten och sågverksdöden
Sågverksdöden drar fram i Norrbotten. Halvstatliga Setra har redan lagt ned Seskarösågen. Ett dråpslag för det lilla samhället. På tisdagen var det dags för nästa nedläggningsbeslut. Lövholmssågen i Piteå drog nitlotten. En tragedi för dem som förlorar jobbet och sin försörjning. Ett bakslag för bygdens och länets skogsindustri.
Lövholmens sågverk läggs ned. Setra ger inte ens de anställda och sågen chans i nya ägares händer.
Foto: Robert Lundberg
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
industri, grundad 1871. Uppgångar och nedgångar har följt på varandra. 1908 var läget så illa att sågverket gick i konkurs. Sågverket fick nytt liv i kommunal ägo och blev navet kring vilket statliga Assi investerade i ett pappersbruk (numera Smurfit Kappa) i Piteå. En investering, som tillsammans med
SCA:s satsning i Munksund, har och har haft ovärderlig betydelse för Pitebygden.
Hösten 2008, hundra år senare, var verksamheten vid Lövholmens sågverk åter allvarligt hotad och på tisdagen klubbade ägaren Setra Group beslutet om nedläggning. Ett beslut som direkt berör 70-talet anställda och indirekt, ungefär lika många.
Många av de anställda har jobbat lång tid på sågen och som det ofta blir på företag med lång historia, är det mer än en i familjen som arbetar på samma ställe. Till de som berör mest bland alla kommentarer på PT-webben hör den här, signerad Maddi:
"Vad är detta? Tänk på alla som kommer drabbas av detta och det är inte bara de som jobbar där. Har bägge mina föräldrar där så det känns jättetrist. Fy fan! "
Konjunkturen djupdyker och att för alla dem som förlorar jobbet och försörjningen, hitta ett nytt arbete lär inte bli lätt. Vad har
Setra Group och staten i egenskap av majoritetsägare att erbjuda dem?
Tidningen Dagens Arbete visar i en analys att sågverksindustrin har stark framtidstro, på längre sikt. Varslen duggar tätt och anställda sägs upp på löpande. Det är ingen god framförhållning. När konjunkturen och efterfrågan vänder uppåt riskerar svensk skogsindustri att få se sig passerad av omvärlden. Någon form av permitteringslön skulle kunna rädda situationen. I regeringen tycks centern för en sådan stödåtgärd, men moderaterna säger nej.
Setra, detta halvstatliga bolag med huvudsäte i Stockholm, verkar föga intresserat av att hjälpa de anställda. Man använder sig av något som liknar brända jordens taktik. Istället för att exempelvis sälja Seskarösågen, valde bolaget att använda den påstått sinande kassan till att riva anläggningen till priset av 40 miljoner kronor.
Om samma öde väntar Lövholmssågen återstår att se. Kommunalrådet Peter Roslund säger sig ha fått ett muntligt löfte av Setras vd Kent Torwald, att sågen inte skulle monteras ned och att han kunde tänka sig nya ägare. Efter gårdagens styrelsemöte fick Roslund beskedet att en försäljning inte var aktuell.
Setra gjorde rekordresultat 2007 och varken facket eller kommunalrådet tror på bolagets dystra framtidsprognos. Till dem som starkt misstror bolagets siffror hör även landshövding Per-Ola Ericsson, som också sagt sig ha långtgående visioner om förädling av virket.
Förhoppningsvis kan alla goda krafter samlas för att förverkliga dessa visioner om förädling. Där finns nyckeln till att höja värdet på timret och även om Setras vd säger nej till försäljning, tycks han inte stänga dörren för att starta vidareförädling på Lövholmen.
En ljusglimt i mörkret. Sågverket i sin nuvarande form kanske inte har någon framtid, men det gäller nog också bolagsägare och företagsledare som inte kan komma på något bättre än att sluta såga och riva anläggningarna för att inte riskera att de hamnar i mer kreativa konkurrenters händer.