Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Å så bygger vi en tunnel här. Det blir jättebra. Säger Herrar Stadsplanerare. Jättebra för män och bilar. För kvinnor är det farligt. I dubbel bemärkelse. I gångtunnlar vågar inte kvinnor gå när mörkret fallet, för där står män och lurpassar. Istället tar sig kvinnor över vägen, där trafiken brusar och övergångsställen saknas, och blir påkörda.<br /><br />Birgitta Andersson, Lunds universitet, har forskat i saken och ger underbetyg åt stadsplaneringen. Hon efterlyser ett annat synsätt som ger säkrare miljö för både män och kvinnor.<br /><br /><br /><br />Inte bara stadsplaneringen är genomsyrad av manligt tänk. All trafikplanering styrs av män. Det ser man ju. Gubbar överallt. Till och med i trafikljusen sitter de. Eller står och går. Röd gubbe. Grön gubbe.<br /><br />Vore det någon rättvisa här i världen skulle det åtminstone vara en av varje. Den röda gubben kan de gärna ha. Stoppklossen. Däremot bör kvinnorna ta hand om gå-symbolen. Den som det är fart och fläkt över. Den som får någonting gjort. Inte bara står där som ett monument över det i kretsen så vanliga uttrycket "Et gå hä!". (Inte går det!, red:s anmärkning för er som inte förstår språket).<br /><br /><br /><br />Skyltarna för gång- och cykelväg. Hur ser de ut? Ja, just det. En gubbe som håller en liten flicka i handen. Det är vad det lilla barnet får syn på så snart det orkar sitta upp i barnvagnen. Vilka signaler ger det till det uppväxande släktet? Mansvälde. Patriarkat. Auktoritet. Ska du komma dig fram här i livet är det bäst att hålla en stor, stark karl i handen.<br /><br />Om skylten istället visade upp en auktoritär gumma hållandes en liten gosse i handen skulle världen se annorlunda ut. Redan ur barnvagnsperspektivet.<br /><br /><br /><br />Och symbolen på den andra skylten? Vad visar den? En herrcykel. Självfallet. Men hallå, Clas Borgström, jämställdhetsombudsman. Ska det verkliga få vara så här?<br /><br />Damcykel kan både herrar och damer cykla på. Den är jämlik. Herrcyklar kan bara herrar cykla på - med svårighet. Visserligen lärde jag mig cykla på en herrcykel. Under ramen. Men det var på den tiden jag var underbarn. Och så fanns det inga alternativ.<br /><br /><br /><br />Vägen styrs av män den också . Vägens riddare. Vem har inte hört talas om dem? Däremot är det inte så många som träffat på någon. Såvida det inte är han som tutar ihärdigt och gör menande tecken mot den kroppsdel där hjärnan förmodas bo. Ett beteende jag förr trodde betydde "snälla du, stanna genast, jag har nåt fel i huvet". Florence-Nightingale-genen, ni vet.<br /><br />Fast en gång mötte jag tre musketörer. Min bil blev stående mitt i en livligt trafikerad gatukorsning. Den ena representanten efter den andra för det förståndiga etablissemanget tutade och gjorde kringgående manövrar, men till sist kom tre exemplar av den hemska ungdomen och rullade över bilen till bensinstationen som låg precis mitt över.<br /><br />Grabbarna förstod precis. Slut bensin. De hade dom också haft.<br /><br /><br /><br />Förresten. Män, de utan onda avsikter, känner också obehag för gångtunnlar. Bygg broar istället. För säkerhets skull.
