Sparande med många förlorare
POLITIK. Lärarfacken krävde i höstas en miljard mer till skolan. Istället för mer blir det mindre. Och ute i kommunerna utvecklas sparandet till dramatik med politiker, föräldrar och barn i rollerna. Inlandskommunen Arvids-jaur är ett exempel.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
istället skjusas till centralorten
Arvidsjaurs högstadieskola. På den manövern skulle kommunens utgifter för skolan minskas med 1,3 miljoner kronor. Så blir det nu inte.
Byborna har stridit hett för sina skolor. I stridens hetta har barn- och ungdomsnämnden utraderats. Först gick oppositionen, sedan ställde socialdemokraterna sina platser till förfogande. Och någon besparing blir det inte för kommunen. Istället blir det dyrare. Här finns av allt att döma bara förlorare.
I protest, för så är det väl, till nedläggningsbeslutet har föräldrar i Glommersträsk och Moskosel ansökt om att deras barn ska få gå högstadiet i grannkommunerna Skellefteå och Älvsbyn. För de mottagande kommunerna kan barnen från Moskosel och Glommersträsk betraktas som en ren gåva.
Med eleverna följer närmare 1,1 miljoner kronor per läsår som flyttas från Arvidsjaurs kommun till Älvsbyns kommun. Till Skellefteå kommun får Arvidsjaur avstå runt 630 000 kronor per läsår.
Föräldrarna i byarna som förlorar sina skolor, utnyttjar de möjligheter skollagen ger elever i grundskolan; nämligen att fritt välja skola i annan kommun än hemkommunen. Mottagarkommunen kan säga nej, men ett nej kan överklagas och prövas. Hemkommunen har bara att nicka och betala, möjligen i särskilda fall förhandla om priset.
Byborna må trilskas, men de följer lagen. Hemkommunens s-politiker tycks trampa i dess utmarker när de i skrivelse till mottagande kommuner gråter ut om den ekonomiska effekten av elevflykten. S-trion skriver att de väl känner till vad lagen säger och inget ord om förhoppningar om avslag, men man behöver inte vara särskilt analytiskt lagd för att höra vädjan åt det hållet i den här meningen: "Vid skolgång av elever från Moskosel i skolan i Vidsel skulle således detta bli en fördyring för vår kommun istället för en besparing!".
Om inte oppositionen hållits informerad om brevväxlingen är det ett klart minus som ger näring åt kritiken om bristande demokrati och anklagelser om socialdemokratisk självgodhet.
Valfrihet är på gott och ont. Grundskoleelevers lagliga rätt att välja att gå i skola i annan kommun, i annan landsända kan vara positivt för den enskilde, men gör det svårt för kommunerna att lägga budget, organisera och planera sin verksamhet.
Besluten om vad kommunerna ska syssla med tas av riksdag och regering. Det är fråga om detaljstyrning. Finansieringen är upp till kommunerna att klara. Medan statsministern åker på
Eriksgata och skakar hand med undersköterskor och klappar om tanter på hemmet, är det kommunpolitikerna som ska stå för avgiftshöjningar, indragningar, nedläggningar och besparingar.
De är de förtroendevalda kvinnorna och männen som ska möta ilskna och besvikna medborgare öga mot öga på Konsum och Ica, ute på stan och på möten.
De kan inte, som regeringen, skylla på finanskris i omvärlden, de får ta stöten och i takt med att skatteintäkterna krymper och kommunens kassa blir allt skralare, kommer politikeravhoppen och svårigheterna att rekrytera nya förtroendevalda. Få har den tjocka hud som krävs. Och de som har den huden är kanske inte de politiker vi vill ha.
Det är staten/riksdagen som lagstiftat om valfriheten i grundskolan. Då bör staten också ta det ekonomiska ansvaret. Kommunerna borde med glädje lämna det ifrån sig. För Arvidsjaurs del är det bara att bita i det sura äpplet. Eller backa från nedläggningsbeslutet.