Senast det begav sig med Bildt-regeringen hamnade svensk ekonomi i ett sällan skådat moras. Inget fungerade. Oppositionen med Ingvar Carlsson i spetsen fick hoppa in som hjälpgumma. Det ska vägas mot dagens ekonomiska situation med budgetöverskott, tillväxt och nya pengar att fördela för att människors villkor ska bli bättre.
Valet 2006 lär blir spännande och utgången av valet oviss. Dels beroende på att socialdemokraterna sitter med flera trumf på hand medan den i förtid segerrusiga högeralliansen tappat fart, dels på de tre nya partier som vill vara med och slåss om riksdagsplatserna. Det senare kanske ett överskattat hot.
Efter s-kongressen i höstas har vi fått se mer av konkret socialdemokratisk politik. Välfärdsfrågorna står åter i centrum liksom kampen mot arbetslösheten. Alltså traditionell socialdemokratisk politik. Något som får gräsrötterna att vakna och soffliggarna att rista till.
Partiet måste hålla drömmen om framtidssamhället levande. Men visionerna får inte föra bort från verkligheten och till vad som måste göras här och nu. Utgångsläget för regeringen är mer än hyggligt. Svensk ekonomi står stark. Något som bland annat avspeglar sig i hög tillväxt och i att statsfinanserna gick med ett stort överskott 2005. Inflationen är näst intill försumbar. Kring en procent. Detta trots höjda energikostnader både vad gäller el som olja. Sverige liksom Danmark och Finland ses som föredömen för Europaunionens övriga ekonomier. Genom idogt arbete har förutsättningar skapats för en offensiv politik både på välfärdens område och när det gäller att kämpa ner arbetslösheten.
Den höga arbetslösheten är självfallet ett fortsatt bekymmer, men trenden just nu är, trots allt borgerlig kritik, att den öppna arbetslösheten sjunker. Fortfarande är dock den stora ungdomsarbetslösheten ett problem. Ytterligare ett problem kan bli Riksbankens inriktning att fortsätta höja styrräntan.
Med den relativt höga arbetslösheten och den mycket låga inflationen vore en sådan åtgärd märklig, i sämsta fall kontraproduktiv. Men har man redan diskonterat en räntehöjning lär den också komma. Även om det hade varit bra mycket bättre att sitta still i båten ytterligare någon månad för att se hur ekonomin fortsättningsvis utvecklas.
Samtidigt som regeringen med rätta slår sig för bröstet för att landets ekonomi går bra fortsätter trots allt nedskärningarna i välfärdssystemen. Något av de små stegens politik. Ute i kommuner och landsting räcker inte pengarna till den vård, skola och omsorg som medborgarna efterfrågar. Reformer har nu utlovats på en rad områden och de får inte skjutas på framtiden. Då återgår en hel del till soffan igen.