Sona den usla räntepolitiken
FEL, FEL, FEL. Riksbankens räntepolitik under de senaste tio åren, sågas i en färsk rapport. En överdriven jakt på inflationen har hållit nere sysselsättningen. Med en mer kompetent penningpolitik hade arbetslösheten legat runt tre procent.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
En skarp P-O Edin påpekade att Riksbanken aldrig behöver stå i skottgluggen och ta ansvar för sin politik när Sverige har hög arbetslöshet. Skulden läggs på Ams och på regeringen.
P-O Edin kunde avfärdas som en som talar i egen sak. Ordförande för Ams och ett långt förflutet som LO-ekonom. Den rapport som lades fram den här veckan är det svårare att negligera och den ger kraftfullt stöd åt Edins analys. Professorerna Francesco Giavazzi, Italien och Frederic Mishkin, USA har på uppdrag av Riksbanken gjort ett bokslut över dess agerande under de senaste tio åren.
Det är tio år av missbedömningar och fegspel. Inflationen har hållits för låg, ibland under minusstrecket, och för att uppnå detta märkliga mål, har räntan höjts för mycket och hållits kvar på en för hög nivå. Det har inte bara befäst utan tryckt upp arbetslösheten med ett par procent, hållit nere produktionen och investeringarna och tvingat låntagarna att betala miljarder och åter miljarder i för hög ränta.
Under nästan hela den granskade tiden hette Riksbankschefen Urban Bäckström. Han var statssekreterare i finansdepartementet hos regeringen Carl Bildt och dubbades av densamme till Riksbankschef 1993 och blev kvar till 2003 . Har han vid något tillfälle känt sig medansvarig till den "massarbetslöshet" som var den borgerliga alliansens vassaste vapen under valrörelsen?
Det vore intressant att få veta. När kommer kommissionen som ska ställa Riksbankens chefer och ledamöter till svars för deras allvarliga felbedömningar? Sedan 1999 är Riksbanken självständig och för sin egen politik. En regering får inte lägga sig i. Knappt tycka. Åtminstone inte offentligt utan att det skriks om olagligheter.
Riksbankens ursäkt har varit att inga andra gjorde bättre inflationsprognoser. Det är ett verkligt dåligt försvar och dessutom inte sant. Konjunkturinstitutet gjorde betydligt bättre prognoser och var tillsammans med LO-ekonomerna, bäst i klassen. Sämst i klassen var Handelsbanken, Svenskt Näringsliv, SEB och Handelns utredningsinstitut. Och det var tydligen dem Riksbanksfolket satte tilltro till. De andra två kunde ju alltid misstänkas tala i egen sak.
Professorerna Giavazzi och Mishkin råder Riksbanken att sluta fungera som reglerare av huspriser, ett allvarligt misstag, och istället skaffa sig större kompetens så att den bättre klarar uppdraget; att med räntevapnet balansera både inflationen och sysselsättningen. Det är det som är meningen med penningpolitiken.
Från OECD kommer nu uppmuntrande tillrop om att Sveriges riksbank ska höja räntan rejält. Gud förbjude. Optimismen har redan runnit ur svenska folket. Lyssna istället till Giavazzi och Mishkin. De rekommenderar Riksbanken att inte slå till med fler räntehöjningar utan låta inflationen ligga över två-procentsmålet. Detta för att sona gamla synder mot svenska folket.
Klas Eklund, SEB:s chefekonom, slår bakut. Han tror att rekommendationen kan "orsaka en del höjda ögonbryn i finansvärlden". Säkert. Men det kan också orsaka fler investeringar, ökad efterfrågan på arbetskraft till bra betalda jobb, ytterligare höjd produktivitet och goda löneökningar. Och arbetslösa slipper putsa fönster och jaga dammråttor i villorna på Djursholm.