Sommartid, etik och politik
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Neandertalarna lär ha dött av kyla och torka. Människans kollektiva hädanfärd ska eskorteras av syndaflod och brännande sol. Inget alternativ tilltalar. Får vi be om lagom, herr talman.
Vi har haft den mildaste vintern på hundra, eller var det möjligen femhundra, år. Vårsolen ler. Våren är supertidig. I helgen ska det bli femton grader varmt och jag har täckt mina rhododendron, vars blomknoppar annars kommer att gå samma öde tillmötes som neandertalarna. Dö av torka.
Där ute pågår någonting som mycket väl kan vara uvertyren till Katastrofen. Och jag är glad. Det är naturligtvis fel. Jag borde oroa mig. Det borde jag, men köttet är sitt vanliga jag. Svagt. Anden är inte heller särskilt villig, kan jag avslöja.
Det är vår, solen värmer och i morgon ska klockan ställas fram en timme. Sommartiden är här och det känns härligt. Härlig är jorden, som jag snart ska få köra ner händerna i. Rensa, plantera i mitt anletes svett.
Vi kan vandra vidare bland Bibelcitaten. Den som är utan skuld kaste första stenen (Joh 8:7). Den som är satt i skuld är inte fri. (Göran Persson 1997). Det var dit jag ville komma. Till Göran Persson. Till "Ordförande Persson", dagboken, bilderboken eller talboken han producerat tillsammans med SVT-reportern Erik Fichtelius och ur vilken ett lösryckt blad fladdrade förbi söndagkväll den 18 mars.
Överskattad politiker. Inga märkvärdigheter som kommer över hennes läppar. Ingen stor tänkare, men en god (lysande?) retoriker och talare som kan föra ut ett budskap så att folk förstår. Därför platsar hon i gänget. Själv är jag strategen. Planerar och tänker långsiktigt.
Ungefär så sa Göran Persson om Mona Sahlin och sig själv. Det var 1997 och en utläggning om varför han tagit in henne i regeringen, i näringsdepartementet med Björn Rosengren som överrock.
Uttalandet fick Mona Sahlin sig kastat i ansiktet samma dag som hon med klang och jubel valts till socialdemokraternas partiledare, därtill första kvinnan i partiets 118-åriga historia. Oförskämt. Ja. Av SVT. Framför allt. Men vilken sann journalist kan avstå en sådan godbit.
Uttalandet gjordes för tio år sedan. I Göran Perssons tankevärld fanns överhuvudtaget inte möjligheten att Mona Sahlin en dag skulle bli socialdemokraternas partiledare. Att hon skulle vara den som tog över stafettpinnen från honom, dagen innan teveserien drog igång. Inte chans. Av det kan man lära att aldrig underskatta verkligheten.
Var omdömet om Mona Sahlin då så negativt? Egentligen inte. Om man överför det hela från en regering, ett politiskt parti till ett fotbollslag, så skulle Göran Persson vara speluppläggaren och Mona Sahlin målgöraren. Den som kan läsa spelet, fånga en passning och slå bollen i mål.
Ingen strateg, ingen speluppläggare, hur skicklig som helst, vinner några matcher utan målgörare. Så ock i politiken. Vad stort du tänkt faller platt till marken om inte du eller någon annan i gänget förmår föra ut budskapet, fånga väljarnas intresse och förtroende. Och ingen utan visioner och strategiskt tänkande gör den resa Mona Sahlin gjort.
Man ska inte slå sig för bröstet (Lukas 18:13), men inte heller sätta sitt ljus under skäppan (Matteus 5:15)
I morgon är en annan tid. Sommartid.