Totalt i Sverige är det mer än 70 polisstationer som under vissa perioder håller stängt just i sommar. Problemet är att det är för få som jobbar, även poliser vill ha sommarledigt. Samtidigt en polisorganisation som spretar åt olika håll, där ingen tycks ta ordentligt ansvar.
Problemet i ett nötskal är att det finns allt för få poliser i öppen tjänst. Och det gäller inte bara sommartid utan, som det verkar, året runt.
Till detta kommer att polisen i dag har en mycket låg uppklaringsprocent. Endast kring tio procent av de anmälda brottet passerar igenom rättsmaskineriet och kan sägas vara uppklarade.
Motsvarande siffra på 1950-talet låg strax under 40 procent.
Sedan dess har förstås en hel del hänt. Brottsligheten är av en helt annan typ idag än för mer än sextio år sedan.
Polismyndigheten kan inte komma ifrån att effektiviteten blivit sämre och uppklaringsprocenten av brott sjunkit till en allt lägre nivå.
Idag jobbas det med småbrott med hög uppklaringsnivå för att fixa till en bra statistik. Medan annat mer arbetskrävande läggs på hög.
Den nya omorganisation, efter många som gjorts inom polisväsendet, ser allt mer ut som ett misslyckande. Fungerande organisationer, både vad gäller spaning och utredningsarbete, har slagits sönder. Inget vettigt har kommit i dess ställe. Utredningshögarna ökar liksom långtidssjukskrivningarna.
Kriminologen Leif GW Persson, innehavare av landets enda polisprofessur, menar att mycket av polisens tillkortakommande delvis ligger i en usel organisationsstruktur. I förändringsarbetet har dessutom den gamla befälsstrukturen fått följa med. Något ligger i detta.
För människor som drabbas av brott eller upptäcker brott och hör av sig till polisen är det helt ointressant hur polisens bemanning är organiserad. Det avgörande är att polisen är tillgänglig och kommer.
Det är självfallet oerhört viktigt att polisen har bemanning när vardagsbrotten är som vanligast, det vill säga på nätter och helger.
Här finns uppenbara brister i dagens polisorganisation. Och dessa beror inte alltid på att polisen är dåligt bemannad utan på att så många poliser sysslar med sådant som inte hör till den polisiära uppgiften.
Den omorganisation som genomförts inom polisväsendet, och som skulle göra polisarbetet mer effektivt, har inte fungerat. Om resurserna, som nu, inte är tillräckliga, blir skrivbordsförändringar bara en halvmesyr.
Nu är det tyvärr inte bara på sommaren som poliser saknas, vilket många fått erfara som önskat få kontakt med ”sin” polis. Inte minst i glesbygd, vilket alla i Norrbottens inland är väl medvetna om. Något måste fela. I polisens organisation har alltför många småpåvar fått allt för stor makt.
Polisens förmåga att rycka ut när brott begås är ett skämt.
Utryckningstiderna har blivit allt längre. Det händer inte sällan att polis som lovat att komma till en brottsplats aldrig dyker upp. Något som självfallet försvagar polisens förtroende.
När vantrivseln breder ut sig väljer allt fler välutbildade poliser att söka sig till andra yrken. Det finns jobb med mindre ansvar, bättre arbetstider och mer betalt än i det utsatta polisyrket.