Sommarmingel, kärlek och politik
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Politikerveckans lockelse står dock i viss särklass. Med över 300 journalister anmälda även ett mellanår tävlar den med Melodifestivalen i medial överbevakning. Mycket tomtugg i morgonsofforna är därför oundvikligt. Annat kan det ju inte bli när så många journalister ska försöka motivera en veckas kamouflerad mingelsemester utan egentliga nyheter att rapportera. Till de mer omhuldade myterna om Almedalsveckan hör att den skulle fungera som demokratiskt stortorg, ge partiledare och andra makthavare chans att träffa och diskutera med "vanligt folk".
Som årlig samlingspunkt för den tjattrande klassens eliter är Almedalen helt visst svårslagen. Veckans betydelse för svensk demokrati är nog däremot avsevärt överskattad. Krasst sett speglar - och gynnar! - den snarare bara den politiska och mediala inaveln här i landet. Det kunde gott vara ett ämne värt ett Uppdrag Granskning sommarspecial. Finansminister Anders Borg ska i alla fall ha beröm för att han höll sig kort. Och talade utan manus. Det borde fler göra. Borgs legendariske föregångare, Gunnar Sträng, använde heller inga manus. Möjligtvis en fusklapp. Efter en av hans magnifika, minst timslånga budgetpresentationer i tv lyckades någon få kika på lappen.
På den stod det: 1 Ärade publik. 2. Prisstegringarna.
3. Lönerna.
Att våra partier är i kris behövs inga Almedalsseminarier för att klarlägga. Mest akut är läget för kristdemokraterna. De hotas av splittring rentav. Bekymren är i hög grad självförvållade. Ett parti som tillkom för att värna livets helgd och andra högre värden men nu främst driver materialistiska krav typ slopad fastighetsskatt och lägre bensinpriser måste ha tappat något väsentligt längs vägen. Och hur många skulle egentligen sakna Göran Hägglund & Co om de försvinner ur riksdagen?
Fyra borgerliga partier som tycker likadant och slåss om samma väljare är minst ett för mycket. Om de reduceras till tre är ingen skada skedd. Och om Almedalsveckan därmed också blev en dag kortare vore detta säkert heller ingen större nackdel.
På tal om politisk inavel gick det ju inte an för Erik
Åsbrink och Ylva Johansson att sitta i samma regering sedan kärleken drabbat dem. Vad som inte går för sig i en svensk ministär tycks dock gå alldeles utmärkt i en brittisk. I Gordon Browns nya laguppställning ingår inte bara ett äkta brödrapar; hans nya familjeminister Ed Balls och nya bostadsministern Yvette Cooper är också gifta med varann. Det finns många sätt att testa hållfastheten i ett kärleksförhållande. Men att sätta sig i samma regering måste nog vara ett av de mer originella.