Sommarlugnet är bedrägligt ...
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Inte ens socialminister Göran Hägglunds Sommarprogram i onsdags blev något lyft, han levde inte alls upp till sitt rykte för humor och självdistans.
Hans musikval kan heller knappast ha gjort kd:s kärnväljare glada: Pink Floyd och Nationalteatern, men inte en rad ur Sions toner ...
Inte att undra på att bekymmer blivit ett favoritord när ministrarna i regeringen Reinfeldt uttalar sig.
De flesta av dem bär också syn för sägen. Inte ens Maud Olofsson är lika glad som förut, men mest bekymrad av allihop är justititeminister Beatrice Ask. Om henne kan man faktiskt nästan säga att hon gett bekymret ett ansikte. Uppenbart bekymrade över läget är också alliansregeringens tillskyndare i pressen.
I söndags drog Dagens Nyheter rentav fram Göran Persson som föredöme och manade Fredrik Reinfeldt att i hans anda inleda hösten med en rejäl ommöblering. -Toppa laget, var den käcka uppmaningen.
Tydligen inte med några politiska proffs, dock. En universitetskansler, en kulturutredare, en fördetting ur näringslivet ... Gemensam nämnare för de lämpliga nytillskott som DN nämner är bristen på politisk erfarenhet. Att ett gäng politiska amatörer skulle bli en förstärkning för en hårt pressad ministär måste DN vara rätt ensam om att tro.
Men så långt är det nog sant som att ministrar som Sten Tolgfors och Åsa Torstensson inte är några stora tillgångar heller direkt. Regeringen skulle kanske behöva fler som Eskil Erlandsson, jordbruksministern. Han verkar åtminstone trivas med sitt jobb och det är mer än man säga om Fredrik Reinfeldt.
Varför retar sig alla på Pär Nuder - ständigt? Nu i veckan har han fått f-n för att han tydligen ägnat sin mesta tid åt att skriva en bok istället för att gneta i riksdagen sedan han fockades av Mona Sahlin. Usch och fy, pekpinnarna genast framme. En typisk rötmånadsdebatt. Varför inte vänta med fyandet tills vi åtminstone fått läsa boken?
Annars har rötmånaden oförtjänt dåligt rykte. Nyupptagen nykokt mandelpotatis väger upp det mesta. Liksom nyplockade blåbär med mjölk. Och säg den väldoft som kan tävla med den som stiger upp ur en korg solvarma skogshallon? Fast allt är förstås inte så idylliskt som det ser ut, ens nu i den kvardröjande semesterstiltjen.
Det är nu, i husvagnar och tält, de konflikter bulnar som sedan formeras i köerna till familjerådgivning i höst. Och allra minst ärvda sommarstugor är alltid de fridens boningar de ser ut som.
Alltför ofta blir de navet till gnagande syskongräl i stället, när tider, tillbyggnader och underhållskostnader ska överenskommas och fördelas.
Hjortronmyrar och andra fina bärställen kan också vara föremål för laddade konflikter. Det är ju inte självklart att en nytillkommen sambo ska ha omedelbart tillträde till en myr som ett par som gått skilda vägar tidigare ömt hemlighållit gemensamt? Familjebalken ägnar dock, vad jag vet, inte en rad åt detta delikata problem.
Det måste vara en av lagstiftarnas svårare blundrar under förra seklet.