Sommaren inte bara ljus
Fattigdom. Allt fler barnfamiljer i vårt land lever i fattigdom. Att leva fattigt innebär att en familj ska klara sig på socialbidrag eller motsvarande. Under sådana förhållanden är inte semester att tänka på. Särskilt inte om man är ensamstående.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
För några år sedan sammanställde Rädda Barnen en bok om de fattiga barnen: "Dåligt ställt", där barnen själva får berätta hur de upplever sin tillvaro när pengarna inte räcker till. När kamraterna åker till badhuset eller till fotbollsplanen har många av våra fattigaste barn ingen möjlighet att hänga med.
Det är om denna frustration barnen berättar. Samtidigt är de oerhört lojala mot sina föräldrar och försöker på alla sätt hjälpa till för att ekonomin ska gå ihop. På så sätt klarar familjerna oftast sin vardagsekonomi, men pengarna räcker aldrig till något extra. Som en semesterutflykt.
Bilden av Sverige 2007 är att klyftorna i samhället fortsätter att öka. Barnen i det mest utsatta familjerna drabbas hårdast. I dag lever nästan 20 procent av alla barn mellan 0 och 6 år i hushåll som har inkomster som understiger socialbidragsnormen. För bara drygt ett decennium sedan var motsvarande siffra knappt sex procent.
I ett välmående samhälle som vårt borde alla barn ha samma förutsättningar på vägen in i vuxenlivet, men så är det inte
Istället för att låta sig förföras av högeralliansens alla skattesänkningar måste vi åter bygga upp de delar av den generella välfärden som fallerat under det senaste decenniet. Barn med särskilda behov har kommit i kläm när sparbetingen gått fram i barnomsorg och skola. Som om inte detta vore nog upplever vi en hårdare attityd till barns rättigheter.
Alltför många barn som borde ha en grundtrygghet saknar denna. Den ökande otryggheten bland svenska barn beror på att de sociala skillnaderna blivit större i takt med att samhällets resurser för att stödja de ekonomiskt svaga grupperna minskat. Ensamhet, svag framtidstro och tilltagande fysisk och psykisk misär blir allt vanligare.
De barn som redan i förskolan har problem med sig själva och sin omgivning får i dag inte alls det stöd och den hjälp som måste till för att de ska komma till rätta med sin egen tillvaro.
Dagispersonal har varnat för följderna av de stora barngrupperna, och att dessa på sikt skapar osäkra och otrygga barn. I stora grupper synliggörs inte de barn som har extra behov. Sedan fortsätter problemen genom skolåren.
Oron för framtiden, och vad den ska föra med sig vad gäller arbete, inkomst och trygghet är en realitet i många familjer. När föräldrarna mår dåligt är det inte förvånande att barnen också gör det.
Fattigdom i Sverige innebär inte fysiska risker i form av hungersnöd eller svåra sjukdomar. Fattigdom innebär däremot att leva utan marginaler. Kanske att leva i utanförskap. Att kostnaden för en utflykt eller en matsäck är oöverstiglig. Att en semesterresa uteblir. Att en oväntad händelse som påverkar den redan tuffa familjeekonomin riskerar att kullkasta hela tillvaron.
Konsekvensen för barn i fattiga familjer blir därför alltför ofta utanförskap. Samhället nonchalera detta. Alla barn borde ha en jämlik start i livet. Och låt oss i fortsättningen slippa den arroganta och överslätande ton mot FN:s barnkonventions innehåll som alltför ofta hörs från politiker som borde veta bättre.