Sommaren förr var annorlunda
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Mjölk och smör kom från kon i lagårn, kött till långkok och pölsa från kalven som vi slaktade och julskinkan från grisen som kom med grisbilen varje vår.
- Markera med säck, löd uppmaningen i annonsen i tidningen.
Potatisen växte i landet och om somrarna var det annars mest på fisk ur sjön och bär ur skogen.
Nu köper vi färdigskivad limpa i affärerna och det är förstås inte klokt så mycken dyrbar tid vi därmed sparar. Frågan är bara: Vad gör vi av all den där tiden som vi sparar?
Svindlande snabbt har det gått och mycket har försvunnit efter vägen. Mat som vi knappt längre minns hur den smakade.
Kalvdans och råmjölkspannkaka när kon hade kalvat.
Kärnmjölk när vi hade kärnat. Det där hemkärnade smöret som lyste så gult... Nystekt fläsk när grisen var slaktad.
Många ljud har också försvunnit.
Brynets klang mot lien i tidiga slåttermorgnar. Slipstenens rytmiska väsande.
Korna som råmade om kvällen och ville in och bli mjölkade.
Tv fanns inte fram till 1960 och bara några få hade telefon. Ännu färre hade bil. Nästan ingen reste någonstans - framför allt inte på semester.
Besökarna utifrån var heller inte många: Någon enstaka som varit i Stockholm och lärt sig "tala på fint". En och annan nasare som kom och packade upp sitt lager på köksgolvet. Det som inte fanns på Koppra skrevs efter från Åhlén & Holms eller Wiskadals.
Nöjeslivet var det heller inte mycket med. Bio-Nisses tältbio om sommaren, pingstvännernas bönemöten vintertid.
Få gick dit i hopp om att bli frälsta. Fler för musikens skull. Och sångernas. Eller för att i hemlighet låta sig fascineras av dem som greps av anden och började tala i tungor.
Kalla dagar vintertid om man stod på vedbacken kunde man höra rälsbussen tuta tvärs över skogen, som en hälsning från en annan och större värld.
Stockholm var avlägset, nästan som Amerika.
Nej, jag längtar inte tillbaka. Det var inte bättre förr. Den som på allvar påstår det lider bara av dåligt minne.
Men somliga saker var onekligen enklare. Särskilt somrarna var det. Fritiden var fortfarande fri tid. Sommarlov var sommarlov. Folk gick och hälsade på varann i stugorna, utan krus och formaliteter. Söndagarna gick det an att lägga sig på rygg i gräset med en tidning över ansiktet. På många sätt var det givetvis en väldigt begränsad värld. Ont om pengar, alltid. Möjligheterna var få, bryta sig loss var svårt.
Men har man levt i detta, nu försvunna land händer det ändå att man sitter och saknar det. Eller åtminstone får ett il av längtan efter tätmjölk med havregryn en tidig sommarmorgon. Eller efter nygräddat mjukbröd med hemkärnat smör. Man är ju inte mer än människa. Och om sommaren är det legitimt med nostalgi.