Just nu rullar Pride på Biograferna. Filmen utspelar sig iMagaret Thatchers Storbritannien 1984 där högern är på offensiven. Mot HBTQ- och arbetarrörelsen.
Thatcher beslutar att stänga eller sälja ut samtliga statliga gruvor. Gruvarbetarna svarar med strejk. Hårt sätts mot hårtoch strejken blir lång. Strejkkassorna töms och snart har arbetarna knappt pengar till mat. Men stöd kommer från ett oväntat håll.
Lesbians and Gays Support the Miners (LGSM) bildas på 10 ställen i landet. I filmen får vi följa en grupp aktivister från London. De märker främst av gruvstrejken i form av atttrakasserierna från polisen lättnar. Samtidigt inser de attThatcher istället satt in polisen mot gruvarbetarna.
LGSM ser gemensamma intressen med gruvarbetarna. Också de blir utsatta för repression från staten och de har en gemensam fiende: Thatcher. De konservativa gör vad de kan för att använda aids-epidemien för att slå mot HBT-rörelsen.En seger för gruvarbetarna skulle vara en förlust för Thatcher.
De börjar skramla med hinkar för att samla ihop pengar till gruvarbetarna. Till en början är motståndet stort, både hosgayaktivister och gruvarbetare. Men med tiden vinnersolidariteten över fördomarna och främlingar blir till vänner.
När strejken är över är det gruvarbetarna som sluter upp iPride-tågen. På Labours kongress 1985 tar partiet ställning för lika rättigheter för homosexuella, mycket tack vare gruvarbetarfackens stöd.
Filmen utspelar sig för 20 år sen men har stor relevans idag. I vänstern rasar en debatt där identitetspolitik ställs mot klass.På en samma sätt som vissa ställde feminism mot klasskamp finns det dem som skruvar på sig nu när transpersoner och rasifierade höjer rösten.
På andra sidan finns dem som i sin ambition att väga samman alla förtryck, normer och privilegier i en intersektionell analyshelt snurrar bort klassperspektivet och maktanalysen blir platt.
Det som förenar tappas bort. Precis som i filmen, där huvudpersonen Mark är bög och arbetarklass, är de flesta transpersoner eller rasifierade arbetarklass. Om klasskampen ska bli möjlig måste den också vara inkluderande.
Också där det inte är möjligt att förenas i klasskamp erbjuder solidariteten en bro. Som i somras när Queers for Palestinegick i Stockholm Pride. Vad har ni här att göra undrade vissa.HBTQ-personer dör i Israels krig svarade aktivisterna. För dem är solidaritet självklart.
Pride lär oss att solidaritet inte handlar om att vara god. Solidaritet betyder att vi är starkare tillsammans. Hand i hand. Skuldra mot skuldra.
Här har vänstern mycket att lära i ett läge där klyftorna växer mellan hipsterkvarter, villaghetton, bruksorter, förorter och landsbygd.
Genom att höja blicken kan vi hitta det som förenar oss.