De flesta vet säkert att det finns en norrbottning i regeringen – landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Men det finns ytterligare ett statsråd med rötter i Norrbotten. Det är barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér, som är född i Malmberget.
I veckan har hon fått återse sitt gamla hemlän. Under två intensiva dagar hann Regnér besöka bland annat Tallviksgården i Överkalix, en samisk förskola i Jokkmokk och ett integrationsprojekt i Gällivare.
I den stora allmänheten är Regnér ingen kändis. Men denna socialt engagerade politiker förtjänar definitivt mer uppmärksamhet. I den senaste statsbudgeten gjorde hon tydliga avtryck. 250 miljoner extra kronor avsätts årligen under perioden 2016–2019 för att stärka den sociala barn- och ungdomsvården, som är ett av Regnérs ansvarsområden.
"Med den här satsningen vill vi vända utvecklingen och förbättra förutsättningarna för socialtjänsten att göra ett bra arbete", säger hon.
Det är välkomna pengar. Redan före fjolårets dramatiska flyktingkris kom larmrapporter om att socialtjänsten gick på knäna. Ett decennium av försämringarna i a-kassan och sjukförsäkringen har tvingat fler – och nya grupper – att söka sig till socialkontoren. Omkring hälften av dem som söker försörjningsstöd har inget annat socialt problem än att de är arbetslösa och saknar eller har för låg ersättning från a-kassan, enligt en rapport från Akademikerförbundet SSR 2014.
Med andra ord: Den gamla schablonbilden av socialbidragstagare stämmer inte längre. Det handlar inte bara om missbrukare. Numera handlar det ofta om människor som både kan och vill jobba men inte fått plats på arbetsmarknaden. De tvingas söka socialbidrag (eller försörjningsstöd, som det numera heter) som en sista utväg för att fixa mat på bordet och klara hyran.
Detta – i kombination med det gigantiska antalet nyanlända under 2015 – har skapat en extrem arbetsbelastning i socialtjänsten. Personal tvingas sjukskriva sig eftersom de inte längre orkar med jobbet. Många lämnar yrket, vilket skapar rekryteringsproblem. 98 procent av kommunerna har nu svårt att rekrytera tillräckligt erfaren personal, enligt en enkät från SKL.
I Dagens Nyheter 3 mars konstaterar Veronica Magnusson, ordförande för fackförbundet Vision, att det behövs krafttag för att vända utvecklingen.
"Man har en oerhört hög arbetsbelastning, höga krav och lågt inflytande. Cheferna hinner inte ge det stöd som behövs och det administrativa stödet i form av IT fungerar inte. Det är en väldig rotation på personal och de nya får inte tillräcklig introduktion", säger hon till DN.
De dåliga villkoren gör, enligt Magnusson, att många väljer att sluta eller att jobba för andra arbetsgivare som hyr ur socionomer till kommunerna, vilket skapar ännu större rotation.
"Det är verkligen en ond cirkel som måste brytas", understryker Veronica Magnusson.
En del kan göras av regering, riksdag och stat. Det går att tillskjuta extrapengar till kommunerna och förändra socialtjänstlagen. Dessutom har förbättringar i a-kassan, sjukförsäkringen och andra trygghetssystem betydelse för att minska trycket mot socialtjänsten. Men även lokalpolitikerna har ett stort ansvar för de sociala frågorna. Socialsekreterarnas arbete måste värderas högre än i dag.
Kort sagt: Det räcker inte med det som Regnér och regeringen gör i statsbudgeten för 2016. Det kommer att krävas fler insatser på både kommunal och nationell nivå för att reparera de trasiga och hårt slitna välfärdssystemen.