Socialistiska allsångskvällar?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Förbrytare typ Ugandas Idi Amin hann rättvisan aldrig i fatt; han kunde tillbringa sina sista år i bekväm exil i stället. Dömd blev heller aldrig Chiles Augusto Pinochet. Och andra med blod på händerna far ostraffade fram som respekterade äldre statsmän och håller föredrag mot skyhöga honorar.
I vissa fall har de, som Henry Kissinger, rentav belönats med fredspriset.
Ska någon åka fast och inför skranket för krigsförbrytelser tycks det underlätta om vederbörande är serb och kan utnyttjas som spelbricka i EU-förhandlingar. George W Bush, Tony Blair och de andra som med falsk bevisföring utlöste kriget mot Irak lär däremot aldrig bli ställda inför domstol. Moral och rättvisa är bristvaror i storpolitiken. Dubbelmoral och hyckleri finns det desto mer av.
Att vilja starta en socialistisk friskola är ett hälsotecken från ett SSU som på senare år annars mest fått rubriker för medlemsfusk, maktstrider och krogslagsmål.
Men innan skolan kommer till stånd borde det väl först och främst redas ut vad socialism i socialdemokratisk tappning numera betyder.
En gång i tiden var det enkelt. Då handlade socialism om makten över produktionsmedlen. Men förstatligade banker och läkemedelsföretag har nog aldrig varit så långt från aktuell politik som nu. De flesta LO-förbund har typiskt dessutom skrotat socialiseringskravet i sina stadgar.
Sånt oroar min vänstersjäl. En socialdemokrati som inte längre törs utmana den ekonomiska makten, vad blir det av den? Ännu ett mittenparti bland redan alltför många?
En annan fråga är naturligtvis vad det ska undervisas i. Socialistisk matematik finns ju inte, inte socialistisk biologi heller.
Undervisning i socialistisk moral skulle däremot kunna bli ett nyttigt ämne, kanske kunna motverka den privata taförsamhet och allmänna närighet vi upplevt alltför många flagranta exempel på inom rörelsen. Eller varför inte socialistisk musik? Det sjungs på tok för lite inom arbetarrörelsen numera, en hel sångskatt faller i glömska.
Inom frikyrkligheten är det bättre; där sjungs ännu de gamla läsarsångerna med liv och lust.
I rörelsens barndom ordnades socialistiska julottor. Varför då inte socialistiska allsångskvällar, om än inte nödvändigtvis på Skansen? Det skulle vara att värna ett kulturarv och borde kunna liva upp en tynande mötesverksamhet dessutom.
I värsta fall får väl ABF be Frälsningsarmén om hjälp med en så gud i behaglig gärning.
För övrigt fortsätter smärtornas väg för Gordon Brown. Till och med i ett gammal urstarkt labourfäste som hans egen hemstad Glasgow överger väljarna honom. Ett år som premiärminister och hans tio år som framgångsrik finansminister är som bortblåsta.
Otack är världens lön, väljarnas minne är kort och medkänsla kan politisk framgång inte byggas på. Men Gordon Brown tycker jag faktiskt synd om.