Det finns tre problem som socialdemokraterna måste reda ut om de ska klara sig i valet 2014.
För det första problemet med problemet. Tänk er att du är intagen på sjukhus med en livshotande sjukdom - och uppe på allt annat drabbas du av vinterkräksjukan. Det är fruktansvärt och balanserar på gravens kant. Men så återhämtar du dig från vinterkräket och är tillbaka där det hela började: Att doktor Melin strax ska komma med provresultaten. Och det visar en tillfällig förbättring. Men fler test tas, och vi kan inte säga något definitivt....
Ungefär så är läget för socialdemokraterna just nu. Problemet är att det egentligen inte har hänt något med det grundläggande problemet. Det är fortfarande så att moderaterna är det nya ledande partiet i Sverige. De har inte bara puttat socialdemokratin ut kurs och fått dem att öppna sina grindar mot förgrämelsens ängar, de har också i stort sett ätit upp de små borgerliga partierna. Aldrig förr har en kannibal knaprat sig så mätt utan att offren protesterat.
Socialdemokraterna framstår fortfarande som det stora bidragstagarpartiet, medan moderaterna lyckas presentera sig som det nya arbetarpartiet. Allt detta utan saklig grund. Vilket inte gör saken bättre, tvärtom. Dessutom har socialdemokratin ett oklart regeringsunderlag. Att ännu en gång gå till val med vänsterpartiet är uteslutet, eftersom det då går åt helvete. Och miljöpartiet kommer antagligen inte att binda upp sig den här gången, utan föredrar att gå in i valrörelsen 2014 som ett alternativ för såväl missnöjd vänster som borgerlighet.
Det andra problemet handlar om att den nye partiledaren måste bestämma om hans uppgift är att göra de hundratusen medlemmarna i partiet glada, eller om han ska försöka övertyga den dryga miljon som lämnat partiet att återkomma. Håkan Juholt lyckades ganska bra med att köra liv i medlemmarna, men fick ännu fler väljare att tjacka spikskor.
Frågan är hur den nye killen lyckas klara uppdraget att göra bägge, och om han måste välja, vad han prioriterar. Att vinna valet 2014 med ett lismande budskap till en medelklass som vill ha RUT-avdrag och jobbskatteavdrag - eller mötas av en jublande partikongress 2013 som älskar hans populistiska och vänsterromantiska retorik. Hur den nye killen än gör så kommer det att bli fel.
Det tredje problemet kommer att öka i takt med att socialdemokratin tar sig tillbaka till gamla hederliga opinionssiffror. Om socialdemokraterna gör rätt på punkt 1 och 2 kommer punkt 3 att bli akut. Det hela kokar ner till följande: Varför ska folk rösta med ett parti som inte klarar av att bland drygt 100 riksdagsledamöter ha åtminstone 1 person som klarar av att bli partiledare?
Varför ska man rösta på ett parti som inte har sina bästa och främsta i det mest representativa gänget?
Varför? Jag kan inte hitta ett enda argument. Och det ska bli intressant att se om partiet lyckas spotta upp ett innan 2014.