Socialdemokratins seger och kräftgång

Piteå2010-09-27 06:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jag vet inte hur många spalter jag läst där skribenterna förkunnar sig chockerade över att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen.
Hur kan de vara förvånade över något som indikerats i opinionsmätningarna i fler år?
Det förvånande är snarare att partiet inte tidigare tagit sig in i parlamentet. I många andra länder finns ett nationellt populistiskt parti och med tanke på att Sverige snabbt övergått till att bli ett multietniskt samhälle Tidningarna pratar också om att det är "kaos" efter valet.

Det är inte kaos. Det är medialt skitsnack ämnat att upprätthålla publikens uppmärksamhet ytterligare en tid innan fokus kan riktas på inkompetenta regeringsbeslut och häftiga uppgörelser i oppositionens led.
Det är inte heller i grunden någon konstitutionell politisk kris.
Alliansen planerar, precis som vi skrivit i dessa spalter vid ett flertal tillfällen, att sitta kvar med passivt stöd av Sverigedemokraterna. Dessa å sin sida väntar på ett bra tillfälle att ge statsminister Reinfeldt en rejäl näsbränna så att han lär sig att respektera dem.

Socialdemokratin erbjuder Allianspartierna sina tjänster eftersom de 1) vill ta ansvar för landet, 2) fresta något av Allianspartierna att tänka i andra banor än att bli uppätna av moderaterna, 3) hålla grytan kokande fram tills det går att ge Reinfeldt en rejäl regeringskris.
Alternativet är att socialdemokraterna sätter sig med vänsterpartiet i något hörn för lipsillar, viftar frenetiskt med små rosa flaggor och muttrar om systemskifte, klyftor och att det behövs ett nytt projekt typ löntagarfonder.

Den senare strategin finns under ytan i debatten, och det finns mummel om att socialdemokratin förlorat valet därför att de gått åt höger. Och försökt fjäska för medelklassen.
Detta har jag oerhört svårt att förstå.
Hur kan den rödgröna koalitionen förstås som ett vänsterprojekt?
I så fall är det en konstig högervridning när vänsterpartiet får vara med i leken, eller hur?

Eller när den rödgröna koalitionen som tydliga markörer har motstånd till medelklassgodis som RUT-avdrag och otydliga besked om fastighetsbeskattningen?
Nä, socialdemokratin kom att gå in i valet med samma förtecken som förra valrörelsen.
Och slutligen. Socialdemokratins problem löses inte genom att partiledaren byts ut. Förra valet var en katastrof. Göran Persson insåg att han skulle bli syndabock och avgick.
Blev det bättre?
Nej, problemet är att socialdemokratin inte har en tydlig politisk linje som siktar in sig på det arbetande Sverige, samtidigt som partiet ser till att hjälpa dem som har det besvärligt.

Nu får rörelsen bestämma sig för om de ska vara försvarare av förlorar-Sverige och det gamla goda 1900-talet, eller om de ska utmana moderaterna om ledarskapet för förnyar-Sverige.
Och när jag då pratar om "socialdemokratin" menar jag partiet. Själva ideologin, principen om att industriell förnyelse ska kombineras med en stark välfärdsstat, verkar moderaterna ha fått för sig att de ska utveckla. Om de lyckas har stafettpinnen lämnats över. Historien vänder blad. Mot ett moderat parti som försöker skapa arbetarpolitik utan socialism kommer att stå ett konservativt parti som gnölar över att det var bättre förr.
Läs mer om