Socialdemokratin ner i träsket?

Piteå2006-10-12 00:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Måste socialdemokraterna gå ner sig i ett ömkligt eftervalsträsk och vistas där i en och en halv mandatperiod innan en ny väg framåt blir synlig?

Det finns många som tror det. Själv menar jag att när socialdemokraterna övergav mitten i politiken förlorade de också valet. Det är den stora grandiosa förklaring jag kan komma med. När moderaterna förkunnade att de är det nya arbetarpartiet så ryckte socialdemokraterna på axlarna och kontrade med att bli det nya bidragstagarpartiet.



Det fanns säkert bra taktiska förklaringar till varför mittenpolitiken övergavs och de folkliga dygderna kom att utmanas med ideer om friår, bidragsökningar och en massa politiskt godis som östes över väljarna som vore de småbarn. Men det finns också mindre grandiosa förklaringar till varför socialdemokraterna förlorade.

En är att peka på Göran Persson. Skandalerna. Klaga över hur han gjorde grimascher åt ynglingen Reinfeldt. Hans förbaskade "herrgård". Den trötta och uppgivna minen de sista dagarna under valrörelsen. Jag är gärna med och skäller på Persson. Men endast i den omfattning som jag INNAN valet har protesterat. Att komma nu, efteråt, och gnälla är föga trovärdigt. Egentligen tror jag att problemet Göran Persson egentligen är problemet socialdemokraterna.



Persson tog över partiet när det var i kris. Han tillförde stadga i rörelsen genom att så hårt fokusera på den ekonomiska saneringen av Sverige. Men när detta väl var slutfört kom partiet åter till sitt 90-talsproblem - socialdemokratin saknar en inre kompass.

Att det saknas ett framtidsprojekt är inte Perssons fel. Han har minsann försökt. Det är tack vare Göran Perssons framsynta omvärldsanalys som det gröna folkhemmet lades i pipeline (om uttryckt tillåts) långt innan andra länder uppfattade behovet av en bredare industriellt framsynt miljöpolitik.



Men Persson öppnade inte bara en framtidsväg, han stängde också en väg bakåt. Han förde socialdemokratin tillbaka mot mitten, från den vänsteravvikelse som präglat partiet sedan Olof Palmes dagar. Men detta ideologiska förnyelsearbete fullföljde aldrig Persson. När moderaterna kom in mot mitten drog han iväg med partiet åt vänster.

 Därför kvarstår nu socialdemokratins problem, att det har en kluven identitet. Många socialdemokrater uppfattar partiet som en vänsterrörelse, fast det i själva verket är en socialliberal mittenrörelse. Socialdemokratin kallar sig för arbetareparti, men har byggt sina politiska framgångar på att också tillgodose medelklassens intressen.

Socialdemokraterna har i praktiken byggt sin politik på en rimlig kompromiss mellan arbete och kapital. Partiet har accepterat marknadsekonomin och har i praktiken inga politiska ambitioner som inte normala alliansare hyser.



Kanske är det just myten om att socialdemokratin egentligen är vänster som fällt partiet i detta val. När högern flyttade in sig mot mitten och försökte erövra socialdemokratins problemformuleringsprivilegium stred inte partiet för sina ideal, utan sprang iväg vänsterut för att återskapa en ideologisk konflikt som egentligen inte fanns.

Nu måste socialdemokraterna snabbt försöka bestämma sig för vad man egentligen vill med Sverige. Hitta tillbaka till de folkliga dygderna. Överge träskplanerna. Flytta tillbaka in i mitten. Försvara det som är rätt och riktigt mer än det taktiska och strategiska.
Läs mer om