I tidningen Dagens Samhälle skriver chefredaktören Mats Edman om det socialdemokratiska partiets store ideolog Nils Karleby (1892-1926). Det är kul att Edman påminner om Nils Karleby och hans betydelse för svensk socialdemokrati. Karlebys tankar påverkade (mer än någon annan ideolog) Tage Erlander, Ingvar Carlsson och andra av 1900-talets ledande socialdemokrater.
I boken ”På toppen av tidens våg” (Tiden Debatt 2013) berättar Ingvar Carlsson om när han som 23-åring började arbeta hos statsminister Tage Erlander 1958. Erlander gav Carlsson rådet att läsa Karlebys bok ”Socialismen inför verkligheten”.
”Han förlöste partiet ur dogmatismen. Du måste läsa hans bok. Den gav partiet fast mark under fötterna. Tack vare Karlebys analys kunde vi starta välfärdsbygget”, sa Erlander.
Karleby blev en centralgestalt när den unga arbetarrörelsen vacklade mellan en samhällsomdaning i demokratisk anda eller i revolutionära former.
Karleby stod på en fast demokratisk grund och avvisade bolsjevikernas tal om proletariatets diktatur.
Han deltog aktivt i debatten om den svenska försvarspolitiken och argumenterade mot kraven på en ensidig svensk nedrustning.
För honom var det självklart att de små staterna skulle ha ett försvar för att kunna försvara sitt oberoende mot stormakterna.
Karleby spelade även en huvudroll i 1920-talets socialiseringsdebatt. Han insåg tidigt att frågan om förstatligande av produktionsmedlen var på väg att föra svensk arbetarrörelse in i en återvändsgränd.
Han hävdade att staten inte behöver äga produktionsmedlen för att socialdemokratin ska nå sina mål.
I stället menade han att partiet – i pragmatisk anda – måste pröva olika åtgärder och en mångfald av medel för att skapa ett mer jämlikt samhälle.
Det kunde ske på olika sätt. Karleby exemplifierade med sociala reformer, kulturpolitik, utbildning, lagstiftning, facklig och kooperativ organisering.
Karleby uteslöt inte offentligt ägande, men såg det bara som ett av många medel som skulle värderas utifrån vad som gav bäst resultat.
Karleby gick bort 1926 – bara 34 år gammal. Men hans tankar hade avgörande betydelse när socialdemokratin valde väg på kongressen 1932.
En knapp, men klar, majoritet av ombuden avvisade den gamla förstatligandestrategin. Socialdemokratin blev ett socialreformistiskt och pragmatiskt parti, helt i Karlebys anda.
Människors levnadsvillkor och bygget av välfärdsstaten – inte socialiseringen av storföretagen och bankerna – blev det viktiga för svensk arbetarrörelse.
Det blev med alla rimliga mått mätt en framgångsrik strategi.
Det gamla fattig-Sverige förvandlades till ett modernt välfärdssamhälle – och socialdemokratin höll i rodret och vann respekt.
I dag lever vi i ett annat samhälle och en annan tid. Men Nils Karlebys idéer har fortfarande aktualitet.
Det viktigaste är inte ägandet av produktionsmedlen, utan fördelningen av produktionsresultatet och att alla får ett schysst liv.
Arbetarrörelsen ska vara trofast mot sina mål, men i en föränderlig värld måste de politiska verktygen alltid prövas och omprövas.