Snart muckar alla från lumpen
försvar. Från den första juli blir det frivilligt att göra lumpen. Det är få ur en årsklass som under senare år gjort sin värnpliktstjänstgöring. Då är det att föredra att de som vill göra sin värnplikt, och de är många, på eget initiativ söker till den högteknologiska utbildning som dagens försvarsmakt kräver.
Den första juli avslutas epoken med en allmän värnplikt. I stället ska omkring 4000 värnpliktiga utbildas för att sedan kontraktanställas.
Foto: OLA TORKELSSON / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den säkerhetspolitiska situationen för Sverige har förändrats under det senaste decennierna. Från ett kostnadsintensivt invasionsförsvar med blicken österut till ett fredsbevarande försvar, där utrikestjänst krisområden prioriteras.
Därför har också värnplikten kommit att ifrågasättas. Inte för att den ska avskaffas helt utan förr att dess regelverk är föråldrat och otidsenligt. För 20 år sedan gjorde så gott som alla i en åldersgrupp sin värnplikt. Nu utbildas cirka
5 000 värnpliktiga. Tjejer och killar. Behovet är inte större.
Det gamla värnpliktssystemet med sin plikttjänst har spelat ut sin roll. Det har överlevt sig självt. Lagen om totalförsvarsplikt skrotas. När framtidens militärtjänst allt mer blir frivillig finns ingen anledning att lagföra unga människor för att de vägrar värnplikt. Något som tyvärr fortfarande sker när Pliktverket i sann byråkratisk anda nogsamt följt en lagstiftning som är passerad.
Samtidigt är det viktigt att den allmänna värnplikten finns kvar. Om så i malpåse. Detta ur beredskaps-och säkerhetspolitiska hänsyn.
Omvärlden har förändrats liksom Sveriges säkerhetssituation. I en allvarlig krissituation ska den kunna återuppväckas.
Det moderna svenska försvaret ska möta nya hot från terrorgrupper över IT-sabotörer till att medverka vid akuta flyktingsituationer i samband med lokala krig. Sverige måste med andra ord i större utsträckning kunna skicka trupper utomlands för att dämpa och stoppa motsättningar som kan utvecklas till utdragna konflikter.
Till detta kommer den militära krishanteringen inom EU, där Sverige i dag har en roll. Svenska militärer och diplomater är i dag med när övergripande säkerhetspolitiska frågor diskuteras inom EU: s ram. Målet är att EU i en framtid ska kunna sätta in en 60 000 man för fredsbevarande uppdrag. Samtidigt ska vi slå vakt om alliansfriheten.
Vårt nya försvar blir därför mer specialiserat och mer internationellt inriktat än tidigare. Det som sker är inget hasardspel med svensk säkerhetspolitik, utan en nödvändig anpassning till den säkerhetspolitiska verklighet som omger oss. Smärtsam för dem som drabbas av det omfattande omställningsarbetet, men nödvändigt för att vi ska få en topputrustad försvarsmakt anpassad till den nya tidens krav.
Svensk utrikes-och säkerhetspolitikpolitik kommer stegvis att anpassas till EU. Istället för strikt neutralitet är doktrinen numer att vi är militär alliansfria för att kunna vara neutrala i händelse av krig i vårt närområde.
Världen är självfallet inte fri från väpnade konflikter. Som alla vet har vi just nu svensk militär i Afghanistan. Militära allianser finns runt omkring oss. Med Nato som den mest näraliggande, och där Sverige som icke medlem finns med i gemensamma övningar och i det säkerhetstänkande som Nato-sfären omfattar. Det innebär inte att Sverige ska ansluta sig till Nato. Något som landets försvarsminister så gärna önskar liksom folkpartiledaren Jan Björklund.
Alliansfriheten innebär att Sverige fortfarande kan stå fritt från olika bindningar. Vi kan med trovärdighet arbeta för fred och nedrustning och en tryggare värld. Detta utan alltför starka bindningar till militäralianser. Låt oss hoppas att den politiken fortsätter även i en värld i snabb förändring.