Småpartier i snålblåsten
MÄTNINGAR. Opinionsmätningarna kommer numer i rask takt. Frågan är hur tillförlitliga de är. Som mottagare av de besked som ges om väljaopinionen måste man åtminstone jämföra de olika opinionsinstitutens mätningar för att få en hygglig bild.
De små partierna i högeralliansen har allt svårare att klara fyraprocentsspärren. Maud Olofssons Centerparti ligger på 4,5 procent i den senaste opinionsmätningen.
Foto: David Magnusson / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Oppositionen skulle i så fall få drygt 48 procent av rösterna och alliansregeringen närmare 42 procent. Ingen större skillnad om man tittar på Sifos eller Synovates senaste mätningar vad gäller skillnaderna mellan de politiska blocken. Oppositionen har ett fortsatt övertag.
Däremot. Om man går ner på småpartierna är skillnaden större. De borgerliga småpartierna har det inte lätt. Moderaterna tar för sig på de smås bekostnad. Folkpartiet lockar 6,5 procent av väljarna och är därmed största parti i alliansregeringen efter Fredrik Reinfeldts moderater. För centern och Maud Olofsson är opinionen dystrare. Just nu samlar partiet 4,5 procent i väljarstöd. Något som måste vara till gränsen för katastrof för Maud Olofsson. Kristdemokraterna ligger, som så ofta i alla opinonsmätningar, kring 4 procentspärren.
Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet har hamnat ordentligt i skuggan av moderaterna. När fyra partier en alliansregering driver en och samma politik blir det de partier som har minst lyskraft som förlorar. Och då hjälper det inte att Maud Olofsson är så aktiv som hon är. Lyssnar gör man på Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Inte på Maud Olofsson. Centern är i dag en spillra av partiet varit.
Centern har sin Maud, men det tycks inte räcka för att skaffa nya sympatisörer medan många gamla redan lämnat partiet. Folkpartiet har Jan Björklund, men han har så otroligt svårt att formulera en självständig linje i en enda politisk fråga förutom skolpolitiken, men även den ifrågasätts allt mer. Kristdemokraterna med Göran Hägglund i spetsen famlar runt för att hitta en politik som i bästa fall leder till de fyra procent som behövs om partiet ska finnas kvar i riksdagen.
Då kan man heller inte vänta sig något större intresse från allmänborgerliga väljare. De har ju moderaternas trygga famn att luta sig emot. Då går det som det går.
Politik handlar ju i grunden, för varje parti, att vara med och fatta beslut, att få igenom delar av den egna politiken. För att nå det målet krävs ett gott politiskt handlag, tålamod och kompromissvilja.
Tuvhoppning hit och dit i allehanda frågor leder bara till problem.
Det är vad de tre "spärrpartierna" nu har. Och säkert får leva med fram till valet 2010 om ingen radikal förändring inträffar. Det är föga troligt. De tre småpartierna i regeringen hukar under moderaterna. Det finns idag inget i deras agerande som tyder på att en vändning är på gång.
Alltför ofta lockas dessutom partier i trångmål till spektakulära utspel i hopp om att dessa ska vara så populära att de snabbt avspeglar sig i höjda opinionssiffror. Kortsiktigt kan det kanske ge resultat, men i ett längre tidsperspektiv skapar det bara ökad osäkerhet kring vad ett parti egentligen vill. Då blir det svårt att övertyga nya väljare.
Det finns en risk, eller om man så vill möjlighet, att något av de tre partierna försvinner ur riksdagen vid valet 2010. I alla fall om inte ett nytänkande sker och det snart, men har man förmågan och viljan?