Smällen från Nordkorea skakade om i kongressen i Washington, där president Barack Obama höll sitt stora State of the Union-tal. Och smällen nådde även riksdagen i Stockholm där det i onsdags var utrikespolitisk debatt.
Nu är det ju så att alla fördömer Nordkoreas provokativa politik - även bästa vännen Kina gör ju det - så det blir ingen direkt debatt kring det hela. Istället haglar fördömanden över den stalinistiska förtryckarstaten. Värt att notera är att president Obama höll en tämligen låg profil då Nordkorea avhandlades. Förhoppningen är givetvis att det ska gå att skapa en dialog med regimen i norr, att få den att inse att man inte bygger framtiden med hjälp av kärnvapen. Nyligen tillträdde John Kerry som ny utrikesminister efter Hillary Clinton och han kommer att fortsätta försöka skapa dialog.
Det viktigaste efter det nordkoreanska provet var att bundsförvanten Kina så tydligt tog avstånd från Pyongyangs politik. Den tämligen nyvalda ledningen i Peking vill ha stabilitet och ökad ekonomisk tillväxt. Nu äventyras den linjen eftersom man kan anta att USA och länder i närområdet kommer att upprusta. Men regimen i Pyongyang är ingen marionett till Peking utan agerar helt utifrån egna, besynnerliga analyser. Kina är dock Nordkoreas överlägset viktigaste handelspartner och därför har de kinesiska ledarna chansen att agera. Om den övriga världen samtidigt stryper tillförseln av varor så kan det tvinga fram en nödvändig förändring av politiken.
En gång var förbindelserna mellan USA och Kina djupfrysta och det var svårt att se hur dödläget skulle brytas. Men pingpongdiplomatin öppnade dörrar. Båda sidor insåg att de hade mycket att vinna på att ha ömsesidigt goda relationer.
Åter till president Obamas tal. Det var ett linjetal som bitvis lät som en socialdemokratisk programförklaring. Det handlar om satsning på arbete, infrastruktur och välfärd, höjda minimilöner, insatser mot klimathotet och en reform som gör det möjligt för papperslösa invandrare att bli amerikanska medborgare. Och självfallet kom omedelbara repliker från den amerikanska högern som är motståndare till att offentliga medel används för att få fart på ekonomin.
Olika personer som drabbats av våld i USA, exempelvis vid skottlossning på skolor, var inbjudna till kongressen och satt på första raden. "Hadiyas föräldrar, Nate och Cleo, som är här i kväll, tillsammans med mer än tjugo amerikaner vars liv slitits sönder av vapenvåld förtjänar en omröstning", sa Obama. Han syftade på det förslag som nu utarbetas i kongressen och som ska behandlas i båda kamrarna. Men en aggressiv och stenrik kader av lobbyister arbetar idogt för att de mycket liberala vapenlagarna ska bevaras. För många amerikaner är inte Kim Jong-Un det största hotet utan det är istället någon i kvarteret som har en automatkarbin.
I Sverige råder en betydande samsyn i utrikespolitiken. Och visst är det så att man saknar Olof Palmes klara analyser och polemiska udd.