Småbarnsmammor diskrimineras
ARBETSMARKNAD. Diskrimineringen av kvinnor i arbetslivet som är gravida eller skaffat barn fortsätter. Småbarnsmammor har svårt att få jobb. Det visar en aktuell undersökning som TCO låtit göra. Det är 1 800 personalchefer som tillfrågats såväl inom privat som offentlig sektor. Var tionde personalchef tackar nej när en småbarnsmamma söker jobb.
Kvinnor med småbarn diskrimineras på svensk arbetsmarknad. Ofta sägs de upp på grund av arbetsbrist. Söker de nya jobb blir det nej tack från arbetsgivare, som är rädda för föräldraledigheterna och många sjukdagar.
Foto: Hasse Holmberg
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Till detta kommer att gravida kvinnor oftast sägs upp på grund av arbetsbrist eller omorganisationer. I grunden skulle barnafödande inte vara ett problem. Redan 1939 blev det förbjudet att säga upp kvinnor på grund av graviditet, men det tycks vara något som gått många arbetsgivare förbi, eller så tänjer man på arbetslagstiftningen.
Att detta blivit ett allt större problem visar inte minst anmälningarna till Jämo.
Grundläggande för de allra flesta av oss är trygghet i anställningen och möjligheter att påverka vår egen arbetssituation. Även bland de alltför många som i dag har projektanställningar, och andra tillfälliga anställningar, är drömmen om ett fast jobb med den grundtrygghet som detta innebär den viktigaste framtidsfrågan.
Därför är det oroande hur lättvindigt många företag tar på människors strävan efter raka regler och trygghet i jobben. Det verkar som om anarkin på detta område ökat. Samtidigt arbetar regeringen på med sin jobblinje. Då krävs heltid om du ska få en försämrad a-kassa, men så se då till att kvinnor med småbarn får heltidsjobb. Det går att lagstadga om heltider för dem som så önskar, men det har Sven-Otto Littorin sagt nej till. Kvinnorna får tydligen skylla sig själva.
Skaffar du barn är du offside.
Enligt TCO-undersökningen är det välutbildade män utan familj mellan 30 och 40 år som är mest attraktiva på arbetsmarknaden.
I dag vet vi att att det är mer regel än undantag att unga kvinnor inför en anställning tillfrågas om de är gravida eller planerar att skaffa barn. Om någon skulle svara jakande på en sådan fråga har de också i princip tackat nej till jobbet. Vi vet också att både kvinnor och män som tar ut sin rättmätiga föräldraledighet kommer efter i löneutveckling. Deras möjligheter till att avancera på jobbet begränsas. Nu är dessa förhållanden inte generella, men de har blivit allt vanligare.
Än värre är att vissa arbetsgivare satt i system att med hänvisning till arbetsbrist säga upp anställda som tar ut sin föräldraledighet.
På så sätt kommer företaget undan att betala ut lön under uppsägningstiden. Ersättningen står istället föräldraförsäkringen för.
Det kan inte längre vara anständigt att arbetsgivare i godtycke kan behandla kvinnor hur som helst. I botten ligger förstås fördomar, och en traditionell syn på att männen i ett förhållande alltid är den part som tjänar mest och att de därför ska värderas högre på arbetsmarknaden. Något som naturligtvis är nonsens.
Sedan är det en annan sak att det måste finnas öppningar för praktiska lösningar för företag och anställda. Men dessa ska ske genom ömsesidiga överenskommelser. Det som i dag så gärna samlas under det utslitna ordet "flexibilitet" finns sedan länge som en realitet på den svenska arbetsmarknaden. Liksom att arbetssökande kvinnor med småbarn ofta får kalla handen vid en anställning och att gravida kvinnor sägs upp.
I grunden måste det finnas ett tydligt regelverk på arbetsmarknaden.
Ett regelverk som ger trygghet åt den anställde. I alla situationer och vid alla anställningsformer.