Slutstriden har börjat
FÖRSTA MAJ. Under parollen "Alla ska med" demonstrerade arbetarrörelsen runt om i Sverige denna Första maj. En stolt målsättning som kräver kamp. Inte minst gäller det att kämpa för det som redan uppnåtts. Det var också en röd tråd i årets Första maj-tal.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Socialdemokraterna vill stärka anställningstryggheten för vikarier och föräldralediga och höja ersättningen i sjuk- och föräldraförsäkringen och i a-kassan. Högeralliansen vill försämra ersättningarna i socialförsäkringssystemet och luckra upp lagarna på arbetsmarknaden. Det är den tydligaste skiljelinjen mellan höger och vänster och det som årets Första maj-tal runt om i Sverige handlade om. Även i Piteå där Claes Göran Enman, LO:s fackliga Valcentrum, höll ett engagerat tal.
Det är hundra år sedan det första Första maj-tåget marscherade genom Piteå. Kraven då var åtta timmars arbetsdag, allmän rösträtt och semester. Kraven har infriats och mer därtill. Det är lätt att ta kollektivavtalen för givna, liksom socialförsäkringssystemet och den generella välfärden, men bakom allt detta ligger en hård och envis kamp. Att radera ut det som det tagit hundra år att uppnå är emellertid snabbt gjort. Några veckor, några månader.
Litet anmärkningsvärt är det att åtta timmars arbetsdag som 1906 var en hägring, är vad som gäller i dag, alla tekniska landvinningar till trots. Tekniken har gjort arbetet mindre fysiskt betungande, åtminstone för männen inom verkstadsindustrin, för kvinnorna återstår mycket att göra, men samtidigt har kraven på produktivitet ökat. Allt färre ska producera lika mycket som en betydligt större personalstyrka.
Visserligen har arbetstiden kortats. Sedan början av 1970-talet har vi 40-timmarsvecka. Men tekniken har ändå främst använts till att slimma arbetsplatserna hårt. Där har vi en viktig förklaring till ungdomsarbetslösheten. Till utanförskapet. Till att inte behövas. Medelåldern i Första maj-tåget i Piteå var rätt hög. Synd. Där hade funnits god plats för de hundratals arbetslösa ungdomar med plakat om krav på arbete. Det är sånt Första maj är till för.
Att demonstrationstågen överlag var rätt korta kan tydas på många sätt. Som ett gott betyg åt sittande regering. Folk är överlag nöjda med tingens ordning. Eller att medborgarna tar den svenska sociala modellen för given, beundrad av utlandet, kritiserad av högeralliansen, alternativt att man inte tycker det mödan värt att bry sig. De två sistnämnda signalerna är de farligaste.
Om de icke engagerade inte heller kommer till valurnorna är socialdemokraterna illa ute. För det är deras väljare. Första maj-talen handlade om det som kan gå förlorat, och det är oerhört allvarligt, men av allt att döma inte tillräckligt. Förhoppningsvis kommer något i sommarens valmanifest som kan väcka liv i valrörelsen och få soffliggarna" att resa sig och de ännu tveksamma att bestämma sig.
Socialdemokraterna vill måhända hålla sina planer hemliga i det längsta, för att slippa se dem som piratkopior hos högeralliansen. Senaste exemplet är tandvårdsreformen. Det kan tyckas bra att alliansen kopierar s-märkta reformer, men hur blir det om borgarna med hjälp av dem vinner valet? Hur blir det då, när de får föra sin egen politik och inte behöver lyssna på opinionen?
Dyra tandvårdsreformer och skattesänkningar går dåligt ihop. Någon måste betala. Den arbetslöse, den sjuke, den föräldraledige.