Slutar arbetslinjen vid offentlig sektor?
OMSORG. De gamla blir fler och äldre och mer vårdkrävande. En utveckling som möts med besparingar istället för ökade insatser. Det går inte. Bristerna i äldreomsorgen måste lösas med mer pengar och mer personal. Allt annat är bara snack.
Piteå kommun har många äldreboenden och kompetent personal, men den är alldeles för slimmad. (Arkivbild)
Foto: Jens Ökvist
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Kommen till personaltätheten vid kommunens tio äldreboenden är det riskvasten som gäller. Här hamnar Piteå under genomsnittet och två boenden får lägsta möjliga betyg - ett av fem.
Socialnämndens ordförande Agnetha Eriksson, s, har en poäng i sin kritik av Äldreguidens sätt att mäta. Den tar inte hänsyn till hur många boenden som finns i en kommun och inte heller hur stor andel av kommunens gamla som får plats på äldreboenden. Det innebär fördel för kommuner som erbjuder en liten andel av sina gamla att flytta till äldreboenden, samtidigt som de kan kosta på sig högre bemanning.
Vilket är att föredra? Ett fåtal boenden, med få vårdtagare och hög bemanning, eller strävan att ge så många som möjligt så bra omsorg som möjligt. Piteå kommun säger sig ha det sistnämnda som ledstjärna.
Piteåmodellen förefaller vara den mest humana, men givetvis finns det en bortre gräns för vad som är acceptabelt för de boende och för personalen. Och dit tycks man ha nått. När personalen på Källbogården, med stöd från Äldreguiden, säger att den knäar under arbetsbördan är det ett larm som måste tas på allvar.
Äldreomsorgen är den verksamhet som fått spara mest, trots att utvecklingen borde ha gått åt andra hållet eftersom behovet hela tiden ökat.
"Man borde aldrig behöva jobba ensam",
säger Berit Isaksson, anställd vid Källbogårdens äldreboende, till Piteå-Tidningens reporter (se artikel 21/5). Nej, det borde man inte.
Vad är då lösningen på problemet? Privatisering, säger borgerliga politiker reflexmässigt. Om bara kvinnorna fick starta privata vårdbolag, finansierade med skattepengar, skulle allt bli bättre; för kvinnorna och de vård- och omsorgsbehövande.
Att starta vårdbolag är inte förbjudet och kvinnor säger upp sin anställning och startar eget, men deras småföretag slås ut av de stora vårdbolagen, visar en utredning som kom för ganska precis ett år sedan. Och de stora vårdbolagen drivs av män och mer än hälften är utländska investerare. De stora pengarna går således till utlandet och till männen. Sverige går miste om skattepengar. Kvinnorna förlorar både pengarna och jobbet.
Kravet på mer personal försvinner inte och pengarna ska tas ur samma kassa oavsett arbetsgivaren är ett privat bolag eller kommunen. Vägen till en bättre omsorg och bättre arbetsvillkor går via mer pengar och mer personal. Det får man inte genom att trycka upp en socialnämndsordförande mot väggen. De som har makten över pengarna sitter högre upp.
Mest makt över pengarna har regeringen och finansministern och istället för att skicka ut sparkrav till kommuner och landsting, borde de skicka öronmärkta pengar till personalsatsningar.
Regeringens arbetslinje följer måttot; arbete är vägen till lycka och välstånd för individen och för nationen. Fler i arbete ökar statens intäkter och det blir mer till den allmänna välfärden.
Gäller inte det också arbete i offentlig sektor? Eller tappar pengarna sin växtkraft och sitt värde när de hamnar i händerna på en kommunalt anställd undersköterska?
Bildtext: Piteå kommun har många äldreboenden och kompetent personal, men den är alldeles för slimmad.