Slarvet med kärnkraften
kärnkraft. I juli 2006 hade teknikerna vid Forsmarks kärnkraftverk utanför Östhammar, med omkring två miljoner människor boende i närområdet, ingen som helst kontroll över reaktorn Forsmark 1. Detta under 22 säkerligen långa minuter. Så nära en härdsmälta har aldrig ett svenskt kärnkraftverk varit än just då.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Stoppet lär kosta cirka en halv miljard kronor. Fickpengar för ägaren Vattenfall som tjänade 30 miljarder kronor 2006, men förtroendet för kärnkraften har genom händelserna i Forsmark fått sig en allvarlig knäck.
För de stora elbolagen, som tillsammans äger svensk kärnkraft, har vinstmålen stått över allt annat. Säkerheten har satts på undantag för att istället kunna producera så mycket el som möjligt. Det som hände i Forsmark i somras var som det heter "kulmen på en längre tids degradering av företagets säkerhetskultur".
Personalen i Forsmark har fått en lönebonus som varit kopplad till elproduktionen. Ju mer el som levererats, desto mer pengar i plånboken. Tacka sjutton för att säkerheten åsidosätts och att viktiga rutiner "tappas" bort. Enligt många bedömare var det bara tur att inget allvarligare inträffade i Forsmark förra sommaren.
Senkommet är det nu ägarnas ansvar att för att de brister i säkerheten som avslöjats vid Forsmark också åtgärdas och på ett trovärdigt och övertygande sätt. Nya fasta säkerhetsrutiner måste till och följas till punkt och pricka.
Kärnkraften kräver ett mycket högt säkerhetstänkande, ett säkerhetstänkande som måste genomsyra hela organisationen. All personal måste besitta en hög kompetens både vad gäller kärnkraftsteknik och säkerhet, att snabbstopp av reaktorer kan undvikas liksom svåra olyckor. I dag saknas all trovärdighet att så är fallet.
Visst är det rätt att Statens kärnkraftsinspektion, SKI, anmält Forsmark och händelserna där till åklagare, som nu får utreda vad som hänt. Det är också riktigt att kalla in utländska oberoende experter för att skärskåda säkerheten vid Forsmark.
Märkligt i sammanhanget är miljöminister
Anderas Carlgrens agerande. Till att börja med tycktes han rycka på axlarna åt alltihop. Sedan sade han att någon internationell granskning var obehövlig. Under resans gång har han tvingats till reträtt efter reträtt. Nu vill han också se en oberoende granskning från internationella experter. Sent ska syndarn vakna.
Kompetensen inom svensk kärnkraftsindustri är inte var den borde vara. Nu krävs en ordentlig uppryckning eller en påskyndad avveckling. För eljättarna tycks det mest ha handlat om att tjäna så mycket pengar som möjligt. Inget annat.
Avregleringen av elmarknaden resulterade inte bara höjda elpriser och en oligopolliknande företagsstruktur, där de tre stora håvar in jättevinster, utan också i ett sämre säkerhetstänkande. Något som skandalen Forsmark visar. Spåren av avregleringen förskräcker på flera sätt.
På den avreglerade elmarknaden är det ett fåtal aktörer som helt bestämmer takten och som i princip i samråd fastställer priserna på den så kallade elbörsen i Oslo. Medan Svensson får betala kalaset drar de stora eljättarna in miljardvinster.
Den konkurrens som det talades så vitt och brett om i samband med avregleringen 1996
existerar inte. Det är hög tid att avregleringens negativa följder undanröjs, men var finns den politiska viljan?