I början av 2000-talet duggade det borgerliga riksdagsmotioner med krav på att privatisera LKAB, Sveaskog, Vattenfall och andra statliga verksamheter.
4 Ett exempel var Moderaternas riksdagsmotion ”konkurrens på lika villkor” 2003/04:N316.
4 Ett annat var reservation 1 i NU4:04/05.
4 I motion 2003/04:N21 krävde Per Bill (M) m fl utförsäjningar.
4 I motion 2003/04:N316 ställde Mikael Odenberg (M) m fl samma krav.
4 I motion 2004/05:N393 framförde Göran Hägglund (KD) m fl kravet ”sälj statliga företag”.
4 Eva Flyborg (FP/L) m fl krävde privatiseringar i motionerna 2004/05:N413 och 2003/04:N24.
Inför valet 2006 tonade dock de borgerliga partierna ned den värsta privatiseringsretoriken.
I samband med ett besök i Luleå 7 mars 2006 lovade även alliansens partiledare att det inte var aktuellt att privatisera det statliga gruvbolaget LKAB och energijätten Vattenfall.
De insåg antagligen att sådana krav inte var några röstvinnare i norra Sverige.
Borgarna höll löftet om LKAB och Vattenfall. Men det hindrade inte alliansregeringen från att privatisera en mängd andra statliga verksamheter.
Utförsäljning av aktieinnehavet i statliga bolag förstärkte statskassan med sammanlagt 160,3 miljarder kronor under den borgerliga regeringsperioden 2006-2014.
Pengarna användes för att finansiera de massiva skattesänkningarna under de borgerliga regeringsåren.
Bland de företag som berördes fanns bland annat TeliaSonera, Vasakronan och Nordea.
Nu börjar dessutom kravet på att privatisera även LKAB och Vattenfall på nytt att dyka upp bland marknadsliberala opinionsbildare.
I Dagens Industri 4 december tycker ledarskribenten Lotta Engzell-Larsson att det är dags att privatisera LKAB.
Det finns emellertid både principiella och statsfinansiella skäl för att rida spärr mot privatiseringsivrarnas idéer.
Själv anser jag mig ha en ganska pragmatisk syn på ägande. Statligt ägande är inget självändamål. Men i vissa fall spelar det en roll.
I den statliga bolagsportföljen finns 49 hel- och delägda bolag. En del av detta innehav kan säkert avyttras utan några som helst problem.
Däremot kan nationaltillgångar som vattenkraft, skog och malm inte behandlas som vilka handelsvaror som helst.
Bolag som LKAB, Vattenfall och Sveaskog borde därför ha en särställning.
Ibland finns sociala, regionalpolitiska och samhällsekonomiska motiv för samhällsägande. Det var även bakgrunden till att staten löste in Gränges aktier i LKAB 1957.
I riksdagsbeslutet talas om att samhället ska ta ett långsiktigt ansvar för Malmfälten.
Förslaget presenterades av Tage Erlander och en S-ledd regering. Men det fick även stöd av dåvarande högerledaren Jarl Hjalmarsson.
”Statens rätt väger tyngre än den enskildes. Javäl, herr talman”, sa Hjalmarson i riksdagsdebatten.
Regionens framtid skulle inte överlåtas till de fria marknadskrafternas nyckfulla och kortsiktiga spel.
Sådana argument är fortfarande giltiga. Alla statliga verksamheter kan inte betraktas som simpla privatiseringsobjekt. Sverige är inget marknadstorg där allt är till salu.