Skrockarnas halmstrå humbug
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det där med svarta katter verkar ju helt obegripligt, medan man kan förstå det där med brallorna. Men nyttan av skrock är liten i jämförelse med sanningen.
I allmänhet har vi inställningen att fördomar bör bekämpas. Att vi ska försöka upplysa oss, bringa klarhet och sprida ljus. Allt tyder också på att de som haft den inställningen fått bättre liv än dem som gömt sig i det vidskepliga mörkret.
Eftersom det inte gått att uppbringa vetenskapliga bevis för att Gud eller liknande mystiska krafter finns tycker jag för min egen del att vi också borde hänföra de religiösa föreställningarna till samma idéhistoriska hög som vi lagt tron på att häxorna åker till Blåkulla eller att Tor slungar sin hammare mot jättar när det åskar.
Den invändning som kommer från religiösa blir då ett vetenskapligt resonemang som går ut på att vi inte kan få veta allt med hjälp av forskning. Det finns sådant som vetenskapen inte rår på. Vi ska, menar de, följa forskningen fram till forskningens gränser, därefter tar andra mänskliga sinnen än den rationella analysförmågan över.
Det här resonemanget kan jag faktiskt köpa. Åtminstone inledningsvis. Det kan faktiskt finnas sådant vi ännu inte har kommit på hur vi ska reda ut vetenskapligt. Alltjämt kan det finnas några områden där vi står inför fantastiska genombrott som kommer att göra världen ännu bättre att leva i. Ungefär som DNA-genombrottet, nanoteknologi och partikelfysik öppnat nya dörrar.
Det kan också finnas sådana dimensioner som vi aldrig kommer att begripa oss på. Antingen därför att de inte går att klarlägga med några mänskliga aktiviteter, eller för att de helt enkelt är obegripliga i sig själva. Vi vet exempelvis ännu inte riktigt hur universum skapats och kommer antagligen inte heller att någonsin få full klarhet i alltings ursprung. Så kan det mycket väl vara och just här hittar religionens förespråkare sitt vetenskapsteoretiska halmstrå med vilket de kan hänga sig kvar i det rationella samtalet. Ty om vi erkänner att det kan finnas vita fläckar på vetenskapens karta så anser de också att deras lille vitskäggige gudsfarbror bor just precis där.
Ett erkännande av forskningens begränsningar anses också vara ett erkännande av att Jesus faktiskt gick på vatten eller att Muhammed kunde flyga. Ett helt absurt resonemang. Forskningens vita fläckar gör naturligtvis inte Nya Testamentets skrönor eller Koranens påhitt mindre vidskepliga.
Således. Den öppning för ovetande som vetenskapsteoretisk självskepsis skapar ger lika mycket plats för evangelierna som för asatron. Därmed utrymme för ingenting. Det är lika troligt att Harry Potter finns på riktigt som att Jesus faktiskt väckte döda.
Ju mer jag funderar över det tror jag oddsen är bättre för att vi ska hitta Harry i den vita fläcken än att någon av shamanerna från Orienten ska få sina spådomar uppfyllda.
Av detta bör rationella människor dra vissa slutsatser. Skrockarnas halmstrå är humbug.