Sverige var först i världen med att förbjuda barnaga som uppfostringsmetod. Detta skedde år 1979. Reaktionerna från omvärlden var att den svenska lagstiftningen i det närmaste var löjeväckande. Den hårda svenska hållningen ifrågasattes i grunden. Men sedan dess har en del hunnit hända. I dag är det totalförbud mot barnaga i tjugofem länder. Men i etthundrasextiofem av världens länder saknar barnen skydd mot våld i uppfostringssyfte.
I Italien saknas det förbud mot barnaga, och att en italiensk lokalpolitiker nu anhållits som misstänkt för barnaga efter att ha gett sin son örfilar och lyft honom i håret på en gata i Gamla stan har väckt stor uppmärksamhet i italiensk media. På många ställen framställs Sverige i hånfulla ordalag och den svenska lagstiftningen ses som ett absurt övergrepp på familjens integritet. Den italienska hållningen är att staten inte ska blanda sig i när det gäller interna familjekonflikter.
Att lagstifta om ett förbud mot barnaga har varit mycket framgångsrikt. Forskning visar att allt färre svenska barn uppger att de utsätts för aga. I Sverige är det ungefär var sjunde barn som uppger att de utsatts för barnaga, medan det i länder där barnaga är tillåtet kan vara så många som nio av tio barn som upplevt barnaga. Detta måste ses som att den svenska lagstiftningens preventiva verkan varit stor, och detta var självklart huvudsyftet med lagstiftningen. De svenska föräldrarna ges en mycket tydlig signal om att uppfostran av barn ska ske med andra metoder än med aga.
Tyvärr är mörkertalet för den här typen av brott stort. Samtidigt pekar det mesta mot att benägenheten att anmäla barnmisshandel har ökat, vilket också gett utslag i form av en stor ökning i antalet anmälda fall. Reaktionen hos de människor som bevittnade den italienska pappans agerande mot sin son är också det ett bevis på att lagstiftningen fått ett verkligt genomslag i det svenska rättsmedvetandet.
Det är bra att den svenska lagstiftningen mot barnaga fått sådan uppmärksamhet i Italien, för samtidigt som man från medias håll framställt oss svenskar som fåniga så har en debatt kring rätten för föräldrar att slå sina barn blossat upp i landet. Samtidigt pågår debatten om att införa förbud mot barnaga på flera håll inom den europeiska unionen. Det ger hopp till de barn, i dessa länder, som utsätts för våld inom familjen.
Utgångspunkten för den svenska lagen är varje barns rätt att slippa kränkningar. Barnaga är nämligen inget annat än en kränkning från den vuxnes sida, och ett utnyttjande av förälderns övertag i styrka. Barn som blir slagna och kränkta under sin barndom riskerar att bli skadade för livet. Det borde man inse i fler länder än de tjugofem som nu har lagstiftat mot barnaga.