Skolan som ökar klyftorna
KLASSFRÅGA. Skolan kan bli en av de viktigaste valfrågorna. Om inte annat vill folkpartiet gärna att så sker. Nästan desperat. Svensk skola är enligt den folkpartistiska modellen mer en usel. Inget fungerar.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nu ska vi inte vara elaka, men när Reinfeldt säger en sak säger andra företrädare för den moderata partiet något helt annat. När moderatledaren säger att fokuseringen på friskolor varit fel, dyker en annan moderat partikoryfe upp som gubben i lådan och säger att det visst varit bra med friskolor.
Så kan man som med en övermogen banan skala av fråga efter fråga, där Reinfeldt på sitt sympatiska sätt säger sig ha lagt om den politiska kursen. Om inte annat så alla fall i media, och i den utåtriktade propagandan. Internt inom partiet verkar allt vara som vanligt.
Oturen tycks ständigt grina den borgerliga alliansen i ansiktet. Även om den allra, allra senaste opinionsmätningen gav högeralliansen ett hyggligt försprång före regering med samarbetspartier.
Ambitionen hos högeralliansen, och inte minst det populistiska folkpartiet, är att skapa en borgerlig mönsterskola, och det är självklart en friskola. Skolorna under Leijonborgs ledning, han kandiderar säkert för att bli skolminister, ska bli föredömen i ordning, reda och rättvisa. Ja, det sista är kanske inte så viktigt.
Ny statistik visar nämligen att orättvisorna ökar snabbt mellan friskolorna och de kommunala skolorna. Allt tyder på att segregationen växer i samma takt som friskolorna blivit flera. Andelen barn med utländsk bakgrund har minskat i de populära friskolorna medan antalet svenska barn har minskat i invandrartäta kommunalt drivna förortsskolor i våra storstäder.
Verkligheten är den att de välbeställda svenska föräldrarnas barn går i de "bästa" skolorna medan de sämre ställda, som blivit kvar i förorterna, fått en sämre skolmiljö.
Folkpartiet som i vanliga fall ofta och gärna vill uttrycka sina bestämda meningar om den usla socialdemokratiska skolpolitiken har en del att förklara, men när fakta kommer på bordet tyder den folkpartistiska propagandan mot den svenska skolan att den i sin yttersta ryggrad bygger på lögner, i alla falla enligt lärarfacken, och dem ska man nog i detta fall lita mer på än Leijonborg.
Det har raskt blivit motigt för en gemensam borgerlig skolpolitik. Det lär inte bli bättre nu när debatten om friskolorna åter kommit igång. Är det en sådan skola vi vill ha? Välordnade gymnasieskolor för de välsituerades barn och sämre villkor för alla andra? Svaret är givetvis nej.
Istället ska vi ha en skola där segregation och utslagning motverkas. Alla oavsett bakgrund ska ha samma möjligheter till utbildning. Svårare är det inte.
Vad den borgerliga alliansen egentligen vill med framtidens skolpolitik står skrivet i stjärnorna.
Vi har moderaternas nymornade positiva inställning till de kommunala skolorna som måste få nya resurser, och så Leijonborg för en skolpolitik från ett alltmer förvirrat folkparti. Ju fler friskolor desto bättre. Ordning och reda, men till vilket pris och var finns nytänkande pedagogik? Självfallet helt frånvarande. Det är enkelt att kräva saker hit och dit, men det måste finnas en grund. Det vet alla som jobbat i skolan.
Den politik som folkpartiet vill införa, och som högeralliansen i viss mån ställt sig bakom, innebär att de som har svårt att hänga med får det ännu svårare. Det handlar mer om elitskolor för elitelever än om allas möjlighet till en likvärdig utbildning.
En sådan skola betackar vi oss för.