När nu de flesta riksdagspartierna placerat sig i politikens mittfåra är det nödvändigt att skillnaderna i budskapen klargörs på ett tydligare sätt än tidigare. En ideologisk debatt är därför viktig och nödvändig. Den måste komma i god tid innan valet 2010. Här måste Mona Sahlin ta initiativ.
Den samlade borgerlighetens skattesänkarpolitik för de redan besuttna måste ställas mot den skattefinansierade välfärdspolitik som flertalet medborgare vill slå vakt om. I allianspolitiken tycks den enskilde individen vara det allra viktigaste. Det gemensamma har satts på undantag. Privatiseringar och sänkta skatter för dem som redan har gör enbart att klyftorna i vårt samhälle ökar.
Sanningen är den att kraftigt sänkta skatter syftar dels till att åstadkomma ett systemskifte, dels till att berika dem i vårt samhälle som redan har det bra. Låginkomsttagare har mycket litet att hämta om den borgerliga skattepolitiken skulle få slå ut i full blom. I den världen har sänkta skatter blivit ett mantra och nästan ett självändamål. Allt blir bättre om skattenivåerna sänks. Helt utan känsla eller förståelse för att skattepolitiken är det fundament som krävs för att vi ska kunna upprätthålla en rättvis välfärdspolitik för alla.
Skatter som är rättvisa och och ger rättvisa har medborgarnas stöd. Det är något som den borgerliga alliansen gärna glömmer i sin iver att ploga för ett systemskifte på de flesta i dag skattefinansierade samhällsområdena. Välfärdspolitiken har ett grundmurat förtroende hos svenska folket. Det är därför opinionen vänt ryggen åt högeralliansen som ändå fortsätter sin okänsliga politik.
Tryggheten i ålderdomen, en bra sjukvård och fungerande barnomsorg betyder mycket för den enskilde. För att upprätthålla detta liksom en rättvis skola är man därför beredd att betala vad det kostar genom höga skatter.
När det gäller satsningar på vård, omsorg och skola är samstämmigheten stor inom breda grupper i det svenska samhället; ytterligare resurser måste till för att kvalitet och rättvisa ska kunna bibehållas. Inte motsatsen.
Om en majoritet av medborgarna själva fick bestämma dagordningen för dagspolitiken stod andra frågor högre upp på önskelistan än stora skattesänkningar. Det är mest i de moderata förortsområdena i våra storstäder som det applåderas. Paret Reinfeldt tillhör de stora vinnarna i den "nya arbetarregeringens" politik.
Detta utesluter självfallet inte omfördelningar inom skattesystemet. Det är ingalunda en självklarhet att alla skatter i framtiden ska se ut som de gör i dag. Däremot finns det knappast utrymme, ens med dagens kraftiga budgetöverskott i ryggen, att nämnvärt sänka det totala skattetrycket. Det måste ske stegvis och i små portioner med hänsyn till välfärd och rättvisa.
Människor slår vakt om sin välfärd. För att den ska fungera är man dessutom beredda att betala hög skatt. Däremot kan skatteviljan självfallet minska om människor upplever att det inte får något tillbaka, att de pengar man är villiga att satsa inte går till de samhällssektorer där behoven finns.