Den som lyssnar på Ulf Kristersson, Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson, kan få intryck av att den rödgröna regeringen riktar ett dråpslag mot vanliga svenska löntagare i höstbudgeten.
”Det handlar om poliser, barnmorskor och lärare som riskerar att få höjd skatt”, säger Kristersson till Svenska Dagbladet.
Verkligen? Den planerade inkomstskattehöjningen den 1 januari 2017 berör bara de absolut högsta inkomsterna – och dit hör inte många poliser, sjuksköterskor eller lärare. Det handlar om en begränsad uppräkning av den nedre och övre brytpunkten för statlig inkomstskatt, vilket påverkar dem som har en inkomst över 36 000 kronor per månad. Först vid månadsinkomster över 54 200 kronor gäller den så kallade värnskatten.
Säkert finns enstaka sjuksköterskor, lärare och poliser som kommer upp till en månadslön på 36 000 kronor. Men de flesta ligger på betydligt lägre nivåer, vilket även Vårdförbundet, Lärarförbundet, Polisförbundet och andra tjänstemannafack brukar framhålla under avtalsrörelserna. Medellönen för en sjuksköterska ligger runt 32 000 kr i månaden och för en polis med mer än sex år i yrket omkring 28 100 kronor per månad.
Därför är det otillständigt av de borgerliga att snacka om en skattechock för vanliga arbetare och tjänstemän. I själva verket handlar det om en ganska modest skattehöjning på höga inkomster. Ingen med en månadsinkomst under 36 000 kronor berörs.
Det finns dessutom ingen brist på angelägna samhällsområden som behöver ett tillskott av skattepengar. Vi har alla hört talas om vikande kunskapsresultat i skolan, bristerna i järnvägs- och vägunderhållet eller behovet av mer personal i äldreomsorgen. Sådana problem löser man inte genom ett nytt jobbskatteavdrag, som verkar vara Ulf Kristerssons och Moderaternas viktigaste framtidsfråga. I stället krävs vissa skattehöjningar för att finansiera större investeringar i skolor, sjukvård, äldreomsorg och andra viktiga samhällsstrukturer.
Sådana investeringar är dessutom till glädje även för svenskt näringsliv och den svenska konkurrenskraften.
I den borgerliga tankevärlden är tillväxt- och näringspolitik ofta synonym med skattesänkningar. Men när OECD och World Economic Forum listar vad som skapar ekonomisk utveckling brukar de i stället framhålla faktorer som effektiva offentliga institutioner, högt politikerförtroende, utbildning, infrastruktur, bostadsbyggande och integration.
Annorlunda uttryckt: Det som finansieras med skatterna – det vill säga den offentliga sektorn – har avgörande betydelse även för det privata näringslivet. Även företagen och företagarna är beroende av att barnen får en bra skolgång, att åldringarna känner trygghet på äldreboendena och att infrastrukturen funkar.
Saker och ting hänger ihop.
Kort sagt: Skattekverulans bygger inte ett starkt och fungerande samhälle. Om vi vill att det ska vara god kvalitet i skolorna eller infrastrukturen krävs även att vi är beredda att betala skatt.