Varför bedriver polisen inget arbete mot sexköp eller människohandel för sexuella ändamål i Norrbotten? Och varför är Norrbotten och Västerbotten sämst i landet på att följa upp insatser till våldsutsatta kvinnor?
Könsbaserat våld och människohandel för sexuella ändamål och sexköp är brott som främst handlar om mäns beteenden. Framförallt är kvinnor brottsoffer. Jag vill inte tro att myndigheterna i norr medvetet diskriminerar kvinnor som brottsoffer. Rikspolisstyrelsens rapport 2013:7 med titeln Inspektion av polismyndigheternas förmåga att utreda ärenden om människohandel för sexuella ändamål och köp av sexuell tjänst ger Norrbottens polismyndighet svidande kritik för flertalet brister när det gäller sexköp och människohandel för sexuella ändamål. Framförallt påpekas att det inom polismyndigheten inte ens förekommer på agendan. Man har ingen koll på läget alls.
Nu är inte Norrbotten enda polismyndighet i landet som missköter uppdraget. Rikspolisstyrelsen konstaterar att ett arbete mot sexköp och människohandel för sexuella ändamål i stort sett är obefintligt utanför storstäderna. De skäl som myndigheterna ger är att det skulle vara särskilt svåra brottsområden att bevaka. Det ter sig som ett märkligt argument när den lokala polisen inte bedriver någon systematisk underrättelseverksamhet på området. Hur vet man då att det är svårbevakat? Dessutom, skriver Rikspolisstyrelsen, kan den mesta spaningen bedrivas på internet.
Sexköp, koppleri och människohandel för sexuella ändamål är brott som ofta hänger ihop. Rapporten konstaterar att det på andra brottsområden finns en god underrättelseverksamhet mellan grannländernas norra samverkansområde. Varför inte på det här området? Särskilt som polisen 2008 i en lägesrapport skriver att det sannolikt sker människohandel i norra samverkansområdet och att det tveklöst sker sexköp. I samband med att regeringen antog en handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål 2008 startade länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten kampanjen Nej till sexköp. Och under 2010 rapporterade medierna att de norra polismyndigheterna påbörjat ett offensivt arbete mot sexköp. Nu, 2013, existerar praktiskt taget inget arbete alls på brottsområdet, enligt rapporten. Vad har hänt? Det är något för lokala medier att rota i.
När det gäller att utvärdera insatser som riktas till våldutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld är Norrbotten och Västerbotten sämst i klassen, enligt Socialstyrelsen öppna jämförelse 2013 om stöd till brottsoffer i landet. Västerbottens län har inte ens inkommit med svar. För att få veta vilka insatser som fungerar är det rimligt att göra uppföljningar. Det är också värdefullt för att få fram enhetliga insatser över landet, vilket minskar risken för godtycke.
Det görs insatser i norr – men funkar de? I Piteå till exempel finns överenskommelser om samverkan mellan myndigheter, exempelvis mellan kommunen och polisen. Men, enligt socialstyrelsen sker ingen samverkan i praktiken. Kanske något för PT att titta närmare på?