I början av förra veckan köpte jag som vanligt ett mikromatspaket. Den här gången Findus Lasagne. Och efter sju minuters högfrekvent elektromagnetiskt bombardemang blev det faktiskt en hygglig lunch.
Nu vet jag att det finns åtskilligt med argument för att inte äta snabbmat. Mikromat hamnar under samma avdelning som att låta sina barn gå i kamouflagebrallor, utrusta trädgården med plastmöbler, röka under fläkten eller ha porslinsfigurer i bokhyllan.
Men det är en effektivitetsfråga. 11.30 är det lunchdags, och med mycket att göra blir det en bra genväg att sitta vid datorn, äta och jobba samtidigt.
Så kom då larmet om att Findus Lasagne innehåller hästkött.
Jag kan inte säga att jag är vare sig förvånad eller förbannad.
Den som köper snabbmat som är påfallande billig får räkna med att detta inte är expertkontrollerat lokalproducerat trestjärnigt käk. Står det Findus på förpackningen så är det inte en garanti för högsta klass, utan en försäkring mot att det inte är jätteuselt.
Findus själva tycker att de också är lurade. Så kanske det är, men min empati är begränsad. Ett företag som förser sin nedfrysta lasagne med texten "Färsk pasta!" har nog inte gått i söndagsskolan.
Förvisso är det faktiskt så att hästkött är gott. Men det bör nog stå på paketet.
En gissning är att Findus nu, förutom klassisk krishantering, kommer att försöka få kontroll över sina leveranskedjor. Och det är i så fall ett tecken i tiden. Länge har vi sett hur den globala marknaden för varje bransch har skapat en gemensam plattform för uppköp av nödvändiga insatsvaror. Den som behöver något söker över hela världen och hittar snabbt en lämplig leverantör på andra sidan jordklotet.
Globalisering har det kallats.
Därigenom har vi fått högre effektivitet och skarpare konkurrens.
Företagen har kunnat outsourca det mesta och koncentrerat sig på sina kärnuppgifter. Varför hållas med egna fasta leverantörer när det går att köpa det som behövs mycket snabbare och billigare utanför det egna huset?
Så har det alltså varit. Fram har vuxit bilden av att vi här i Sverige ska kunna sitta och superforska, designa och beställa, tjäna pengar på att koordinera produktion och försäljning, snarare än att ägna oss åt trivialiteter som tillverkning och fabrikation.
Vi upptäcker, hittar på och skapar - ni andra tillverkar. Vi delar på vinsten. En del till er, nio delar till oss. Fram fortsätter folkhemmet sin marsch mot Nirvana.
Men det finns tecken på att vi nu ser att pendeln slår tillbaka. Att företagen börjar ta tillbaka uppgifter som de tidigare lagt ut. Att det visat sig bli mer effektivt och produktsäkert att ha verksamheten i huset snarare än utanför. Vårda arbetskraften. Strikt kvalitetskontroll.
Uppdaterad kunskap om processerna. Globaliseringen blir lite mer lokalbaserad helt enkelt.
Slutligen. Det finns andra snabbmatsproducenter som gör utmärkt mikromat. Jag litar lite mer på Jennys Kåldolmar i fortsättningen. Och gissar att snart kommer Findus upp på banan igen, med någon ny produkt, gissningsvis "Skånsk lasagne. Tillverkad av äktsvenska produkter".