Den dömde mannens dotter framträdde i programmet. Hon var djupt besviken på hur samhället agerat och menade att pappan skulle begå nya brott så snart han fick en chans. Kvinnan framträdde för att hon hoppades att det skulle kunna hjälpa andra utsatta barn. I besvikelse över hur hon behandlats och pappan hanterats har hon nu lämnat landet, alltså det land som en gång drev fram FN:s barnkonvention.
Om det fanns en imponerande moralisk resning över denna unga kvinna så kan inte detsamma sägas om samhällets företrädare. En domare i länsrätten som möjliggjort att mannen kunde bo ute på stan hukade inför frågorna. En ansvarig läkare vägrade att svara på frågor med hänvisning till sekretessen; att det var det egna skinnet och inte patientens han ville skona vara bara alltför uppenbart. Den ansvariga klinikchefen hade alla taggar utåt. Det var idoga revirbevakare som var mycket besvärade över att journalisterna försökte skaffa fram information till tittarna.
En viktig utgångspunkt i allt samhällsarbete måste vara att värna de svagaste, i det här fallet barnen. Vid prövningar av permissioner, boende utanför institutionen och andra återanpassningsåtgärder måste man också få in barnets perspektiv. Att det inte alls skedde i Sundsvallsfallet är bara alltför uppenbart; personal på institutionen bar ju in pedofilens flyttkartonger i det barnrika området. Risken är att institutionsansvariga och läkare får ett tunnelseende: allt handlar om patienten och sjukhuset. Övriga blir bara staffagefigurer i deras olika vårdprogram.
Politiskt ansvariga, sådana finns alltid, måste dra lärdomar av Uppdrag Granskning. Juristerna och doktorerna har i det fall som redovisades bortsett från det man kan kalla allmänintresset. Vem är det som försvarar barnen, de svagaste?
Sedan är det förstås så att både sjukvården och kriminalvården måste kunna misslyckas. När det handlar om människor finns inga garantier. Den som skött sig perfekt under tio år på en institution kan under första dagen i frihet begå nya våldsdåd. Risken är att seriösa program för rehabilitering försvåras av det som hänt vid rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall. De som har enkla, radikala lösningar kan vinna ökat gehör för sina åsikter.
Om någon uppsåtligen släpper in en räv i en hönsfarm så blir det efterräkningar. Men vad händer om man hjälper en pedofil att etablera sig i ett barnrikeområde? Det återstår att se.