Att den majoritet bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som, efter stora våndor från Vänsterpartiets sida, fortsatte sitt samarbete var oerhört svag stod klart redan sedan tidigare. Att regera med ett mandats övervikt är vanskligt och kräver stor disciplin inom de egna leden. Framförallt förutsätter en sådan minimal majoritet att samtliga ledamöter spelar med öppna kort för att majoriteten ska hålla.
Redan på första landstingfullmäktigemötet visade det sig hur svag majoriteten i praktiken är. Vid valet av ordförande i landstingsstyrelsen sprack majoriteten. Två av ledamöterna på majoritetssidan gjorde myteri. Ingen av de två ledamöter som i den slutna omröstningen röstade blankt hade aviserat detta i förväg. De övriga i majoritetsblocket hade således ingen som helst möjlighet att hitta andra lösningar som kunde ha inneburit att majoriteten höll. Det är oerhört allvarligt.
Ingen vet om de två ledamöterna kom från S, V eller MP. Det lär vi heller aldrig få veta. Är man inte så rakryggad att man står upp för sitt agerande i förväg så lär man inte heller erkänna det i efterhand heller. Det blir därmed aldrig möjligt att utkräva ansvar av dessa ledamöter i ett allmänt val. Det är bara ett av problemen.
Skulle det vara så illa att de två ledamöter som lade ner sina röster verkligen är ute efter att skapa en annan landstingsmajoritet än den som de är framröstade för att företräda så borde de ta konsekvenserna av sitt agerande. Man kan inte sitta kvar som företrädare för det parti man valts in för samtidigt som man varit med om att fälla det majoritetsblock som det egna partiet tillhör. Vilket annat syfte kan dessa ledamöter ha haft? Hade det bara varit att få bort Kent Ögren som landstingsstyrelsens ordförande utan att fälla majoriteten så borde man ha agerat på ett sätt som get majoriteten en chans att hantera den uppkomna situationen. Men icke sa Nicke. Nu löper de i stället linan ut och skapar regeringskris i landstinget. Det är inget annat än skamligt och ohederligt.
Så länge dessa två ledamöter inte öppet klargör vilket politiskt block de stöder i landstinget råder ett politiskt vakuum. Det block som nu besitter ordförandeposten i landstingsstyrelsen har inte majoritet i landstingsfullmäktige. De måste förlita sig på att i alla omröstningar få stöd av två okända ledamöter som uppenbarligen inte har några problem med att rösta hipp som happ. Det om något är väl att betrakta som ett svagt regeringsunderlag.
Skulle det vara så illa att det är två av de socialdemokratiska landstingsledamöterna som fällt sin egen kandidat till posten som ordförande i landstingsstyrelsen så är katastrofen total. Då har den socialdemokratiska landstingsgruppen en sanslöst svår situation att hantera. Misstron mot varandra inom den egna gruppen måste bli total. Att inte veta vilka man kan lita på och inte lita på är ingen lysande grund för politisk verkstad. Cirkusen i landstinget är ingenting annat än skamlig. Den visar bara hur långt häxjakten på Kent Ögren som person har fått gå. Som norrbottning har jag rätt att kräva av de förtroendevalda att de står upp för det partival de gjorde när de kandiderade. Att sedan byta linje och inte våga stå för det är därför både avskyvärt och oansvarigt.
Det minsta vi kan kräva av de två ledamöter som röstade mot partilinjen är att de kliver ut ur garderoben och tar ansvar för den kalabalik de ställt till med. Men så mycket ryggrad har de nog tyvärr inte. Därför lär vi nog få sväva i ovisshet under den kommande mandatperioden om vilken majoritet som finns i landstinget. Det om något kommer att sänka norrbottningarnas redan låga förtroende för landstingspolitikerna ytterligare.