Ska vi välja mediaverkligheten?
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Inget att klaga över egentligen. Medias uppdrag är inte att spegla verkligheten utan att presentera en underhållande teatralisk version av det omgivande samhället. Ofta är det ganska bra. Därför sugs vi in i mediaverkligheten och anpassar oss till den som vore den verklig verklighet. Men stundtals händer det att de olika bilderna kolliderar. Då brukar ofta mediarepresentanterna peka finger åt verkligheten och beklaga sig över att den
inte beter sig som den borde.
Ett exempel på detta är den socialdemokratiska partiledarfrågan. Här har medierna tillsammans med en massa förhoppningsfulla socialdemokrater byggt upp en bild av ordförandevalet som om det vore Miss Sweden som ska väljas. Och inte någon som har det rätta virket för att bli partiledare och antagligen statsminister, alltså en pastellfärgad Lucidor mer än en Lucia.
När nu verkligheten kommer med sitt kärva budskap om att det nog egentligen bara är Mona Sahlin som återstår, öppnar medierna för nästa akt i skådespelet: svekdebatten. Först ut verkar vara DN:s Henrik Brors som häromdagen skriver att sossarna bedrivit "ett låtsasspel":
"Men det största låtsasspelet har vi nog ändå åsett i diskussionerna om Göran Perssons efterträdare.
Först i mitten av december blev det officiellt att Margot Wallström inte är aktuell som ny partiledare. Men i själva verket har det ju stått klart i flera år, åtminstone för den inre partitoppen. Att man ändå låtit väljarna, partimedlemmarna och partiföreningarna så länge tro att Wallströms nej inte var på allvar framstår nu som ett försök att få hantera den interna maktfördelningen efter Persson ostört."
Alltså hävdar Brors att den socialdemokratiska inre partiledningen fört folket bakom ljuset, inte han och de andra upplevelseindustriella artisterna! Men alla som haft den minsta reell kunskap om hur landet ligger i socialdemokratin visste redan på valvakekvällen när Göran Persson avgick, att det i princip handlar om tre - fyra tänkbara kandidater: Mona Sahlin, Pär Nuder, Thomas Östros och eventuellt Ulrika Messing. Och att Margot Wallström var ute.
Det är medierna som skapar en låtsasvärld. Frågan är hur vi ska förhålla oss till detta. Ett intressant uttalande i denna fråga har kommit från den socialdemokratiske riksdagsledamoten Urban Ahlin som i SvD (8 januari) ger sig på Carl Bildt för att han klagat över att journalisterna är oseriösa och inte skildrar hans optionsaffärer på ett riktigt sätt.
Ahlin menar att Bildt inte borde tala om "oseriös journalistik" eftersom han accepterat att bli utrikesminister i Sverige och därför har "att förhålla sig till den debatt och den journalistik som förs här." Vi ska således acceptera mediaverkligheten och inte försöka hävda alternativa berättelser som ett försök att komma närmre den verkliga verkligheten?
Visst. Ahlin kommer säkert att ha framgång med sitt ifrågasättande av Bildt just nu. Det viktiga är inte om Bildt gjort rätt eller inte, utan om (s) kan utnyttja mediadrevet till sin egen fördel. Men någon gång i framtiden blir det Urban Ahlins tur att springa över klingan. Vill han då ha hjälp att ge sin alternativa verklighetsbild, eller vill han att vi ska springa med i drevet?