Sjuka män som påverkat världen
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I så fall var det kanske inte bara hans allvarliga hjärtproblem som tvang honom att avgå i förtid 1962 och lämna plats åt partikamraten Jens-Otto Krag.
Sant eller inte; hade Kampmann psykiska problem var han inte ensam. De som når politikens högsta toppositioner är långt ifrån alltid de fysiska eller psykiska praktexemplar man kanske skulle kunna utgå från.
Den store krigshjälten Winston Churchill led av depressioner - förutom att han förmodligen var alkoholist, Stalin plågades av psoriasis och Hitler var läkemedelsmissbrukare.
Gemensamt för dem nästan alla har, enligt Christer Nilsson i boken "Sjuka män och vad de ställt till med" varit att samtiden nogsamt hållits ovetande om deras åkommor eller fysiska handikapp. Hyschandet kring Fidel Castros sjuksäng sen snart ett år tillbaka är alls inte unikt.
Amerikaner i gemen visste lika lite om president Woodrow Wilsons svåra psykiska problem som det sovjetiska folket om att Stalin drabbades av flera slaganfall. Just på den punkten - då det gällt att dölja ledande politikers sjukdomar - verkar skillnaden mellan diktaturer och demokratier knappt ha existerat alls.
Att John F Kennedy var mer eller mindre invalidiserad av sin ryggskada förblev en lika välbevarad hemlighet som att hans företrädare Franklin D Roosevelt var svårt polioskadad.
Bara med hjälp av fem kilo tunga stålskenor kunde Roosevelt hålla sig upprätt i en talarstol.
Att det samtidigt är just Roosevelt som kommit att framstå som den kraftfullaste och mest progressive av USA:s presidenter under förra århundradet är något av en historiens ironi.
Storhetsvansinne får väl betecknas som snarare en politisk diagnos än en medicinsk och faller därmed utanför ramen i detta sammanhang.
Om inte brutalitet och överdrivet maktbegär ska anses vara en sjukdom verkar till exempel Filippinernas gamle diktator Ferdinand Marcos knappast ha varit så värst mycket sjukare än de flesta.
Den intressanta frågan är kanske vilken betydelse Churchills, Stalins och de andras åkommor eventuellt haft på historiens förlopp. Om - till exempel - Napoleons hemorrojder inte gjort honom oförmögen att sitta till häst under slaget vid Waterloo 1815?
Hade det kanske i så fall varit han som segrat? Och vilka följder hade detta sen i sin tur fått för Europas fortsatta historia?
Ingen vet. Säkert är bara att det då sannolikt aldrig funnits någon järnvägsstation i London som hetat Waterloo. Och knappast någon svensk vinnarlåt i schlagerfinalen i Brighton drygt tvåhundra år senare med det namnet heller.