LEDARE: Sista striden för Saab?

Näringsminister Maud Olofsson (C) har de senaste dagarna försäkrat att regeringen inte tänker gå in som ägare av Saab. Nu är det få som begärt detta. Det har snarare handlat om att hjälpa Saab med lån för att klara en omställning av dagens tillverkning.
Detta för att det åtgärdsprogram som Saab-ledningen redan arbetat fram ska få en chans att möta verkligheten. Annars kan i värsta fall 4 000 anställda förlora sina jobb och dra med sig omkring 10 000 som jobbar i underleverantörsledet.

Regeringen tycks redan vara inställd på att Trollhättan ska syssla med annat än bilar i framtiden. Någonstans talas det om en industriell vindkraftssatsning. Det kan vara en skröna. Innan dess måste alla vägar prövas för att rädda personbilstillverkningen, men det verkar dystert i en tid när efterfrågan globalt på nya bilar ständigt når nya bottenmärken. Ingen ljusning är i sikte.
Sedan är det lätt att hålla med Maud Olofsson när hon säger sig vara djupt besviken på GM. Nu vet förstås ingen utanför regeringskretsen hur förhandlingarna med GM gått till och om det varit "Svälta räv" eller "Svarte Petter" som gällt.

Saab kan inte vänta sig någon större hjälp från GM som har fullt upp att klara sin verksamhet på hemmaplan. Flera fabriker kan komma att läggas ner och omkring 47 000 anställda avskedas. Då förstår man att en liten bilfabrik i Sverige har låg prioritet. Dessutom har Saab aldrig kunnat ge vinst åt den nuvarande ägaren GM. Istället har det årligen handlat om miljardförluster sedan biljättekoncernen tog över Saab för fem år sedan.
Samtidigt har en regering ett ansvar för sina medborgare. Om Saab tvingas slå igen är det många som drabbas. Det finns ingen plats för bilbyggare under denna lågkonjunktur. Jobben i övrigt försvinner i god takt. Det innebär kostnader i mångmiljardklassen för samhället, som skattebetalarna måste stå för. Så det är en balansgång.

Det bästa vore om Saab fick den respit som GM säger sig kunna ställa upp med innan de sista tumskruvarna dras åt, det vill säga under resten av detta år. Då hinner alla förbereda sig. Förhoppningsvis kan en samarbetspartner hittas. En dag vänder det ju. Vid en nedläggning förlorar vårt land högteknologisk industrikompetens, som aldrig kan jämföras med varvsindustrins kris på 1970-talet.
Vi förlorar även en viktig del av vår exportindustri, där bilindustrin med sina tillsammans
130 000 anställda i alla led är blytung. Så alla goda krafter måste till. När allt är prövat och befunnits omöjligt är Saab i Trollhättan ett minne blott, men det är fortfarande för tidigt att kasta yxan i sjön. Ingen ansvarig vill väl på allvar sitta med armarna i kors och invänta ett kommande arbetslöshetskaos i Västsverige?

Det första regeringen borde göra är att ge svensk bilindustri lånegarantier för att övervintra lågkonjunkturen. Det redan beslutade forskningsprogrammet måste raskt igång. Tid är pengar. Till detta måste det dessutom satsas på infrastruktur, utbildning och på premier till nybilsförsäljning av miljöklassade bilar.
Både Saab Automobil och Volvo PV behöver en nystart. Näringsminister Maud Olofsson (C) och Anders Borg (M) kan visst hjälpa till med det.
Om viljan finns och om man släpper på nyliberalismen.

Ledare: Sista striden för Saab?