På något märkligt sätt har den stora valförlusten helt runnit av partiledaren, som i stället upplever regeringsskiftet som det stora liksom att han fått en egen regeringstaburett. Partiets väl och ve tycks inte vara lika viktigt.
När partisekreteraren Johan Jakobsson i samband med dataskandalen avgick med omedelbar verkan började allmänheten inse skandalens omfattning. Jakobsson var heller inte vilken partisekreterare som helst utan arkitekten bakom folkpartiets förändring till ett tuffare-tag-folkparti.
För folkpartiet tog valrörelse tvärnit. Huvudena började rulla i det folkpartistiska partihögkvarteret, där det hela tiden, och hittills, ihärdigt betonats att partiledare Leijonborg varit helt ovetande. Av ett stringent ledarskap syntes inte en skymt.
För folkpartiets trovärdighet var och är självfallet hela affären en politisk och moralisk katastrof. På en av partiets valaffischer hette det att "Kampen mot fusket är nödvändig". I samma andetag kastade man stenbumlingar i glashus - Leijonborg stod avklädd. Ändå hela tiden märkligt oberörd.
Detta även sedan hans parti förlorat en rad duktiga riksdagsledamöter och ett partistöd i mångmiljonklassen, vilket gör att det tidigare smått kaotiska folkpartiet kan få en ändå sämre organisation. Den nye partisekreteraren Erik Ullenhag står inför en tuff utmaning.
En särskild analysgrupp har nu försökt hitta förklaringar till den stora väljarflykten. Senare i veckan samlas folkpartiets partiledning för att diskutera vad som kommit fram av analysen. Klart står redan att den samfällda meningen är att dataintrånget haft stor betydelse för valutgången, men knappast så stor betydelse som partiets analysgrupp låter påskina.
Det är inte troligt att affären kring dataintrånget hos socialdemokraterna ensamt varit avgörande för valutgången. Istället beror valförlusten i första hand på att de moderater som valde Leijonborg för fyra år sedan bestämde sig för att återvända till fadershuset och till den trygge Fredrik Reinfeldt. Mot denna överströmning hade folkpartiet ingen medicin.
Det har inte hjälpt med folkpartiförslag om hårdare tag och tuffare krav. I skolan, mot brottslingar, bidragstagare och inte minst mot invandrare. Något som sedan länge fått många aktiva folkpartister att reagera. Ett gott råd till Lars Leijonborg och hans nye partisekreterare Erik Ullenhag borde därför vara att återgå till de liberala rötterna. Till socialliberalismen.
Det jäser i fp-leden, om än på låg nivå, där många inte längre känner igen sitt parti. Allt fler menar att det gäller att restaurera folkpartiet som det socialliberala parti det en gång var. Det som hänt under Lars Leijonborgs ledning är att socialliberalismen dumpats på bekostnad av opportunism och populism.
Om inget dramatiskt händer kan marginaliseringen av folkpartiet säkert fortsätta. Få kommer att sörja. Reinfeldt tar säkert med glädje emot fler frustrerade folkpartisympatisörer. Folkpartiets framtid kan bli dyster.