Serietidningsbålet mot befrielse
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Hur var det då?
Jag låg i stort sett hela semestern i en hängmatta. Läste. Sov. Läste. Sov. När jag klev ur hängmattan var det för att äta eller gå på muggen. Eller för att åka till Berlin, gå på museum, äta en fantastisk middag i ett litet turkiskt hål i väggen, och därefter erövra en magsjuka som gjorde att jag gjorde ner mig på E22-an genom Skåne på väg hem till den trygga pölsan.
En semestervana jag försökte lägga mig till med var att läsa skönlitteratur, det som annars hamnar längst ner i högen. Jag gick in på den lokala bokhandeln i Ronneby för att skaffa mig lite läsning. Jag kunde inte bestämma mig och kom ut med fyra feta böcker om riddare på Malta, stenbärare i Barcelona, kufiska orakel i Greklands övärld och ett Romeo & Juliadrama i Mellanöstern. Men eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken jag skulle läsa först så började jag med alla fyra. Eftersom jag ständigt somnade i hängmattan blev det fyra kvartslästa böcker istället för en helt läst bok.
Jag gjorde faktiskt ett par avbrott i hängmattehängandet. För det första snickrade jag ihop ett vindskydd för att få en liten myshörna utan havsvind och nyfikna blickar från förbipasserande.
Eller snarare - jag fick hjälp av svågrarna att upprätta detta byggnadsverk. De är ovanligt flinka med fingrarna - delvis beroende på att en av dem är snickare och den andra fastighetsskötare.
Min uppgift var att handla insatsvaror - från brädgården och Systembolaget.
För det andra eldade jag upp mina gamla Kalle Anka-tidningar. De har varit svårt ankomna av tidens tand, sidor bortrivna, fulla med kludd och lästa 100 gånger. Tyvärr inte heller kompletta, så att många fortsättningsäventyr har aldrig fått sin slutliga lösning.
Så nu eldade jag upp alltihop, tillsammans med gamla Fantomen och Knasen.
Därmed har jag fått bort argumentet "du har ju så många gamla Kalle Anka" varje gång jag vill köpa nyutgåvan av Kalle Anka, det där påkostade nytrycket i faksimil och inbundet med lärda kommentarer i förordet. Utgivningen har hunnit hela vägen från 1948 till mitten av sextiotalet.
Kanske är detta det bästa jag gjort under hela semestern. Det innebär att jag resten av vintern utan dåligt samvete kan införskaffa de kompletta årgångarna av Kalle Anka & Co, pö om pö, bok för bok.
Därmed kommer jag att kunna njuta av denna semester i många år framåt. Så även om det bär mig emot så kan jag konstatera att elda serietidningar kan vara en väg till befrielse.