År av nonchalant integrationspolitik har, trots positiva tecken, lett till allt större utanförskap och bidragsberoende. Att tvinga invandrare att flytta till orter med bostäder, men utan jobb har missgynnat integrationen. Allt enligt en kritisk rapport om den svenska integrationspolitiken som OECD presenterat. De senaste 15 åren har gapet ökat, menar OECD.
Sådant får inte nonchaleras eller strykas över av god statistik. Bakom siffrorna befinner sig människor som sökt sig till vårt land på grund av förföljelse eller krig. Tyvärr har jobb och social trygghet blivit en bristvara i bostadsområden som domineras av invandrare.
Antalet anmälningar om etnisk diskriminering i arbetslivet har ökat kraftigt de senaste åren. Det visar en sammanställning från diskrimineringsombudsmannen. Mycket återstår att göra för att människor med invandrarbakgrund ska få ett rättvist bemötande när de söker sig ut i arbetslivet.
Kommer du från ett afrikansk land är chansen bara 33 procent att du ska få ett arbete som motsvarar din utbildning. Om du däremot invandrat från ett nordiskt grannland har du i princip lika stor chans som en äkta svensk. Samma rangordning gäller boendet. Är du färgad får du svårt, ju vitare och blåögd desto större möjligheter.
Jobben uteblir alltför ofta på grund av fördomsfulla arbetsgivare. Och de återfinns både inom den offentliga som privata sektorn. Det är den bistra sanningen. Skrapar man på ytan finns en latent vardagsdiskriminering i vårt samhälle. När arbetslösheten samtidigt fortsätter att öka blir det alltid de som står längst ner på samhällsstegen som drabbas hårdast. När föräldrarna saknar jobb och de unga har svårt att få ett arbete ökar självfallet risken för gängbildningar, missbruk och brottslighet.
Integrationsminister Jens Orback måste ta problemen med utanförskapet i många av våra invandrartäta förorter på mycket större allvar än hittills. När en person som Nalin Pekgul väljer att flytta från Tensta i rädsla för det våld som hon menar har ökat måste det fungera som en väckarklocka.
Den låga sysselsättningen hos vissa invandrargrupper finns säkert också bakom den ökande bostadssegregationen. Särskilt i storstädernas miljonprogramsområden. All statistik visar att boendesegregationen har ökat under de senaste decennierna. Helt klart är också att det finns ett samband mellan segregation i boendet och att vara arbetslös. Den ekonomiska och sociala utsattheten blir större. Problemet är inte att invandrare med samma kultur eller religion slår sig ner på samma plats utan det sociala och ekonomiska utanförskapet.
För att integrationsarbetet ska lyckas fullt ut krävs ett på alla nivåer aktivt och målinriktat arbete. Goda föredömen sprider sig ofta som ringar på vattnet.
Ett väl fungerande integrationsarbete är självfallet inget man får gratis. Det krävs både pengar och konkreta åtgärder, dels för att skapa jobb, dels för att den sociala miljön ska fungera. En kraftsamling måste till. Annars fortsätter vi vägen mot ett allt tydligare tudelat samhälle, där social och mänsklig misär kan utvecklas till en tickande samhällsbomb.