SBAB ska gödas - låntagarna betalar
BORÄNTAN. Statliga bolåneinstitutet, SBAB, står högt på den borgerliga alliansregeringens säljlista och nu göds bolagets kassa. Räntepressaren SBAB har blivit marknadens ledande räntehöjare. Låntagarna betalar.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
SBAB har varit den som överraskat genom att ibland föregå Riksbankens räntebeslut och ett par dagar i förväg sänka den rörliga räntan. Motsatsen, höjning i förväg, har däremot, så vitt veterligt, aldrig inträffat. Inte förrän nu.
Trots sjunkande marknadsräntor och trots att Riksbanken lämnat styrräntan oförändrad, höjde SBAB både rörliga och fasta boräntor den 21 mars. På det sättet ökar banken sina marginaler. Skillnaden mellan vad den betalar i upplåning och vad den tar in från bolånekunderna ökar och därmed också bankens vinst. Det i sin tur driver upp värdet på bolaget och den borgerliga alliansregeringen kan ta mer betalt när bolaget säljs. Låntagarna betalar.
SBAB:s räntehöjningar smittar av sig till övriga banker. Bankens samarbetspartner Ikanobanken, Ica Banken, Salusansvar och Bank2 följde efter. En vecka senare tyckte Handelsbankens Stadshypotek det var dags att skruva upp räntorna och två dagar senare anslöt sig Swedbank till räntehöjarna. Tisdag, föregående vecka, slog Nordea till med kraftig räntehöjning på bred front.
SBAB fyrade av en påsksmäll genom att på nytt höja räntan på Skärtorsdagen. En nytt ränterally är således att vänta. Alla dessa räntehöjningar sker utan att någonting hänt som motiverar dem. Riksbanken har lämnat reporäntan oförändrad och marknadsräntorna sjunker eller ligger still. Den bästa förklaringen till den här utvecklingen är att SBAB lämnat rollen som räntepressare och istället blivit ledande räntehöjare, av krasst affärsmässiga skäl.
Institutet, som tidigare var billigaste alternativet, kan numera inte erbjuda lägsta räntan på någon bindningstid. Regeringen Reinfeldts försäljning av SBAB har, redan innan den genomförts, drivit upp räntorna och hushållens boendekostnad och lånekostnad över lag.
PT:s ledaravdelning har varnat för den här utvecklingen och det har också Konsumentverket och Konsumenternas bank- och finansbyrå. Även ratinginstitutet Standard & Poor har hela tiden varit inne på den linjen. Men det ändrar inte borgarnas inställning. Med en papegojas envishet upprepas att statligt ägande är skadligt för marknaden.
Statligt ägande är, per automatik, varken bra eller dåligt. Allt beror på vad de politiska partier som har majoritet att företräda staten vill med ägandet.
SBAB lyckades pressa tillbaka storbankerna så länge bolåneinstitutet och företrädarna för ägaren, staten, hade den målsättningen. SEB, en gång i tiden den bank som gnydde mest över statens inträde på bolånemarknaden, ligger numera lika och, efter SBAB:s alla omotiverade höjningar, till med under statliga bolåneinstitutets lägsta ränta. Konkurrensen har fungerat och ändå skär bankerna guld.
Det är möjligt att bankvärlden lärt sig något om nyttan och nödvändigheten av konkurrens under de år som gått sedan SBAB 1996 trädde in på marknaden. Om inte, om bankerna återgår till att dela upp marknaden mellan varandra och dessutom höjer räntorna oavsett vad Riksbanken beslutar om styrräntan och oavsett vad som händer med marknadsräntorna, då blir det synd om låntagarna.