Det är nog många som funderat på vad poängen med Riksbankens penningpolitik egentligen är. Hur kan en negativ styrränta stärka den svenska ekonomin? Det är inte ett dugg konstigt eftersom detta i mångt och mycket handlar om en kedja av effekter.
När Riksbanken sänker styrräntan så innebär det att det blir billigare för bankerna att låna pengar hos Riksbanken, och nu när räntan till och med är negativ så får bankerna betalt för att låna pengar. Skulle inget mer hända skulle det inte påverka den svenska ekonomin överhuvudtaget. Poängen är nämligen att bankerna ska "prångla ut" de pengar de lånar upp i Riksbanken till sina kunder, såväl företagskunder och privatkunder. Tanken är att bankkunderna i nästa läge ska använda de pengar de lånar till konsumtion, och då helst i investeringar i olika former men också i form av direkt konsumtion.
När investeringar och konsumtion ökar så får de svenska företagen mer att göra. De får sälja mer och kan då också producera mer. När produktionen ökar så behöver företagen också nyanställa. Detta är en av de kedjor som ger positiva effekter.
Den andra effektkedjan som Riksbanken vill få igång handlar mer om penningpolitiska effekter. När styrräntan sänks blir det mindre attraktivt för bankerna att spara hos Riksbanken. När bankerna sedan sänker sina räntor blir det på samma sätt mindre attraktivt för företag och privatkunder att spara pengar. Detta leder förhoppningsvis till högre efterfrågan på varor och tjänster i samhällsekonomin. En högre efterfrågan leder, teoretiskt sett, till en högre inflation.
Om man lyckas skapa en förväntan på högre inflation så tenderar företag och privatpersoner att tidigarelägga sina investeringar eftersom dessa blir dyrare i framtiden. Idag finns det knappast någon inflationsförväntan i den svenska ekonomin. Då tenderar man att skjuta på investeringar till dess de är absolut nödvändiga. Skulle det dessutom bli så att man i stället för inflation börjar förvänta sig deflation så blir effekten att man tror att investeringar blir billigare i framtiden. Då blir motiven att vänta med investeringar än större.
Just nu så fungerar Riksbankens penningpolitik inte särskilt bra. Effekterna har långt ifrån blivit så stora som man hoppats på. I ett sådant läge gäller det för regeringen att bedriva en betydligt mer aktiv finanspolitik än man hittills gjort. Det gäller för regeringen att satsa på vad man skulle kunna kalla för "Riksbankens hjältar och hjältinnor", det vill säga aktörer som skulle använda extra tillskott av resurser i direkt konsumtion. Motsatsen, "Riksbankens antihjältar", skulle då vara aktörer som skulle samla resurserna på hög inför framtiden.
Riksbankens hjältar och hjältinnor handlar således om personer och aktörer som idag har för lite resurser för att kunna fylla sina grundläggande behov. Till dessa skulle man kunna räkna de flesta av landets kommuner och landsting. Riktade statsbidrag som enbart kan användas till direkta personalförstärkningar skulle ge nyanställningar relativt omgående. Detta ökar efterfrågan i samhällsekonomin när fler får en månadslön att leva på i stället för arbetslöshetsersättning eller socialbidrag. Detta skulle i en förlängning höja inflationsförväntningarna.
Till Riksbankens hjältar och hjältinnor räknas framförallt alla de enskilda individer som idag har låg disponibel inkomst idag. Detta handlar exempelvis om ensamstående kvinnor med barn. Det är här vi hittar den absoluta lejonparten av alla barn som lever i utsatt ekonomisk situation. Genom att se till att dessa kvinnor får mer att leva på så skulle hela den satsade summan gå till direkt konsumtion. Precis i linje med vad Riksbanken vill åstadkomma. Därav rubriken om Riksbankens hjältinnor.
Ska vi kunna stimulera den svenska ekonomin så måste Riksbankens penningpolitik gå hand i hand med satsningar från regeringen som riktas till Riksbankens hjältinnor, och så klart också på dess hjältar. Regeringens ändringsbudget kan ge viktiga signaler om en mer aktiv finanspolitik.