Sämre a-kassa drabbar allt fler
arbetslöshet. I takt med att allt fler förlorar jobben har arbetslöshetsförsäkringen blivit en allt mer central politisk fråga. Sedan i höstas har omkring 100 000 anställda varslats om uppsägning. Hittills har cirka 70 000 av dem också hamnat i arbetslöshet och får därmed förlita sig på den urholkade ersättningen i a-kassan för att klara vardagen.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin försämring av a-kassan börjar nu kännas. Inte minst för många deltidsarbetslösa kvinnor. (Arkivbild)
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
De som kommer att drabbas och redan drabbats hårdast av försämringarna i a-kassan är deltidsanställda, oftast kvinnor. Från och med april förra året begränsades rätten till att deltidsstämpla till 75 dagar.
Tanken från arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin var att åtgärden skulle innebära att landets cirka 100 000 deltidsstämplande skulle erbjudas heltidstjänster. Så har inte skett och tycks knappast heller ske under brinnande lågkonjunktur, där allt fler förlorar sina anställningar.
A-kasseförsämringarna är en del av högeralliansens "arbetslinje". Med försämrad a-kassa skulle fler arbetslösa söka sig ut på arbetsmarknaden. Dessutom bygger alliansens arbetsmarknadspolitik på konstaterandet att arbetslöshet är den enskilde individens problem, inte samhällets. Att bekämpa arbetslöshet blir därför en fråga om de arbetslösa, inte om de strukturella problem som finns på arbetsmarknaden. Lösningarna blir att ge sig på människor, inte att försöka finna konstruktiva lösningar för att utbilda folk till de jobb som finns eller att genom statliga investeringar skapa nya jobb.
Hur logiskt är det egentligen att människor skulle vilja vara arbetslösa? Att bli arbetslös kan inte betraktas enbart som en inkomstförlust, oavsett om ersättningen är 70 eller 80 procent så får det konsekvenser. En person som förlorar arbetet förlorar ett socialt sammanhang, för många det viktigaste de har utanför familjen.
Ingen får enligt den borgerliga regeringen bli "bidragsberoende", oavsett om det överhuvudtaget finns arbeten att söka. Det är ett stort hån mot människor.
Årets två första månader har varit mörka för regeringens arbetslinje.
Allt enligt arbetsförmedlingens statistik. Arbetslösheten har fortsatt öka liksom varslen om uppsägningar. Från alliansregeringen har det sagts att varsel inte är det samma som uppsägning, men nu efter årsskiftet hamnar allt fler i öppen arbetslöshet. Oroande.
Det verkar som att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och näringsminister Maud Olofsson har dålig kontroll över vad som händer.
De sitter lugnt och lutar sig emot att regeringen i höstas presenterade den mest expansiva budgeten i Europa. Vad hjälper det alla dem som nu förlorar sina jobb?
Verkligheten är också sådan att ingenting just nu talar för att varslen minskar. De kommer fortfarande i högt tempo. Varje dag får vi besked om varsel om uppsägningar. Då får vi som ett brev på posten snabbt ökande arbetslöshetssiffror. Medan regeringen sitter still och avvaktar.
Sverige står inför sin värsta arbetslöshetskris sedan andra världskriget. Bara 1990-talets arbetslöshetskris överträffar vad som nu sker. Och än tycks inget slut skönjas på de många varslen, som också spridit sig till kommuner och landsting.