Piteå kommun rankas högst av landets samtliga 290 kommuner. Luleå placerar sig på en hedrande sjunde plats. Lilla Kalix rankas som 17:e bästa kommun i riket.
Dessutom ligger Kiruna på en fin 13:e plats i förbundets lärarlöneranking.
Lärarförbundet redovisar liknande resultat. I förbundets granskning av landets bästa skolkommuner 2014 hamnade tre av länets kommuner på 20-i-topplistan i riket - Piteå (2), Älvsbyn (11) och Luleå (20).
”Föräldraalliansen Sverige” är en annan organisation som ger gott betyg åt grundskolorna i norr.
I föräldraalliansens index rankas fyra av länets kommuner bland de 20 främsta – Pajala (1), Överkalix (7), Jokkmokk (10) och Arjeplog (17).
Till detta ska läggas att Pajala belönades med utmärkelsen Sveriges bästa kulturskolekommun år 2013.
Resultaten är en fin fjäder i hatten för pedagoger och skolledare i de berörda kommunerna.
Men det säger även något om skolpolitiken i länet. Kommunledningarna har prioriterat resurser och lyckats upprätthålla en god kvalitet i skolan.
Men det betyder inte att det saknas utmaningar. Bristen på behöriga och legitimerade lärare är stor i hela landet – icke minst i det glesbebyggda Norrbotten. Många lärare går i pension samtidigt som alltför få utbildar sig till yrket.
Det är även bakgrunden till att det nu pågår diskussioner i princip i alla kommuner om framtidens skolstruktur – i praktiken antalet skolor.
I en debattartikel i Norrbottens-Kuriren 18 april pekade ordförandena i barn- och utbildningsnämnderna i tre av länets kommuner – Ruth Rahkola, Piteå, Roger Suup, Kiruna, och Carina Sammeli, Luleå – på behovet av samordning och modernisering.
”Framtidens skola behöver fokusera på innehållet i skolan, med kunniga lärare, en digital lärmiljö och många vuxna i skolorna. Det kan innebära ändrat innehåll i skolor, att vissa skolor inte finns kvar och att andra skolor byggs”, skrev de.
Det är dock lätt att säga tulipanaros men svårare att göra en. Samordning och kraftsamling av resurser – skolledare, lärare, kuratorer, skolsköterskor, lokaler, teknik med mera – kan bidra till att höja kvaliteten.
Men det är aldrig lätt att lägga ned befintliga skolor.
Ibland är det dock nödvändigt med även smärtsamma politiska beslut. Politik är inte är alltid en dans på rosor.
Själv är jag uppvuxen i den lilla byn Kälsjärv utanför Kalix. Där fanns en skola som stängdes 1954. Min mamma och hennes syskon gick i den gamla byaskolan.
Men jag och andra som var barn i Kälsjärv på 1970-talet fick i stället åka skoltaxi till Gammelgården.
Samma resa gjorde barn från Rian, Börjelsbyn, Sklörbacken och andra småbyar.
Skolresurser och elevunderlag samordnades för att höja kvaliteten.
Jag kan förstå elever och föräldrar som reagerar när en anrik skola går i graven. Det finns en sorg i detta.
Men det finns även nackdelar när – som nu – många skolledare, pedagoger och skolsköterskor tvingas fara runt som skottspolar och dela sin arbetstid mellan många olika skolenheter. Då blir det svårare att rekrytera kvalificerad personal, vilket i sin tur påverkar kvaliteten och försvårar möjligheterna att nå kunskapsmålen för skolan (som trots allt är det viktigaste).
Men, som sagt, det väntar ingen lätt tid för skolpolitikerna i Luleå, Kiruna, Piteå och andra delar av Norrbotten.
Förändringar i skolstrukturen väcker alltid starka känslor i berörda byar och samhällen.