I början av året blossade det upp en konflikt runt Paus Bagarstuga i Västerhaninge, söder om Stockholm. Livsmedelsarbetarförbundet ville teckna kollektivavtal med företaget. Men den lokala företagaren sa blankt nej. Därför inledde Livs en blockad mot bagarstugan 11 januari.
Det fick diverse högerdebattörer och Moderaterna i Haninge att gå i taket snacka tala om ”socialistiska maffiametoder mot småföretagare”.
Den lokala MUF-organisationen hävdade att facket ägnar sig åt ”beskyddarverksamhet”, när ”ett litet företag blir trakasserade av ett stort fack”.
Det är inte första gången som en facklig organisation som försvarar kollektivavtalen jämförs med kriminella. Vi hörde samma trista argument om striden runt salladsbaren Wild n’ Fresh i Göteborg 2007 och det lettiska byggföretaget Laval 2005. De fackliga företrädarna framställs som den stora jätten Goliat som vill trycka ned den lille tappert kämpande David. Men det fackliga agerandet är både legitimt och rimligt. Kollektivavtalen är en grundbult i den svenska arbetsmarknadsmodellen.
Kollektivavtalen är den väg som både fack och arbetsgivare har valt för att garantera schyssta arbets- och konkurrensvillkor på arbetsmarknaden.
”Vi kan inte acceptera att livsmedelsarbetare ska stå utan de skydd som kollektivavtalet innebär och vara ensidigt utlämnade till arbetsgivarnas godtycke”, sa helt riktigt Jolan Wennberg, ombudsman för Livs, i ett pressmeddelande.
Han pekade på att den fackliga uppgiften är att förhindra lönekonkurrens.
”Det är orimligt att företag ska öka sina egna vinster genom att inte betala ut rätt löner och ge sina anställda den trygghet de förtjänar”, förklarade Wennberg.
Detta är dessutom inte bara ett fackligt intresse. Det är bra även för näringslivet att alla företag följer samma lagar, regler och avtal.
Schyssta arbetsgivare, som följer de svenska kollektivavtalen, ska inte behöva slås ut av mindre seriösa aktörer.
Kollektivavtalet är till för att sund konkurrens ska råda mellan företagen. Att använda sämre villkor för anställda skapar osund konkurrens.
Så resonerar även de allra flesta företagare i vårt avlånga land. En förkrossande majoritet av företagen ser värdet av att få fredsplikt och grundförutsättningar som är lika för alla i den berörda branschen.
År 2012 omfattades 96 procent av alla anställda inom arbetaryrken av kollektivavtal.
Det svenska facket gör inte heller något olagligt när de tar strid för kollektivavtalen.
”Det står till och med i grundlagen, och i en rad internationella konventioner som garanterar strejkrätten och rätt att vidta fackliga stridsåtgärder”, säger Dan Holke, chefsjurist på LO-TCO Rättsskydd, i en intervju i tidningen Aktuellt i Politiken.
Nu har äntligen den segslitna konflikten i Västerhaninge fått ett slut. I tidningen Arbetet läser jag att den fackliga blockaden mot Paus Bagarstuga är över. Den 1 juni får företaget en ny ägare som har kollektivavtal.
Det är bra för både fack och företag. Samma regelbok ska gälla i Västerhaninge som på resten av svensk arbetsmarknad.