Bara en gång sedan Ipsos började mäta opinionen 1979 har stödet inför Första maj varit sämre. Nu ska det inte dras alltför stora växlar på en eller annan dyster opinionsmätning, men visst andas en viss besvikelse i S-leden.
Samtidigt ska vi komma ihåg att regeringen Löfven fram till för bara ett par veckor sedan haft att administrera en borgerlig högerbudget.
Nu kan man äntligen sätta hela sin prägel på regeringspolitiken. Även om detta just nu sker mot bakgrunden av vikande opinionssiffror.
De socialdemokratiska förstamajtalarna var väl medvetna om detta. Från talarstolarna betonades självfallet den korta tid som partiet och därmed regeringskoalitionen haft på sig för att få genomslag för sin politik.
Statsminister Stefan Löfven som talade i Sundsvall vill se en nationell samling för unga som står utanför arbetslivet: Unga människor ska jobba, studera eller praktisera. De ska inte fastna i långtidsarbetslöshet, var budskapet.
Det är ingen liten grupp det handlar om. Enligt Löfven omkring 86 000 ungdomar. Samtidigt vet vi att Stefan Löfven och regeringen lovat att till år 2020 ska arbetslösheten i Sverige vara lägst i Europa. En tuff utmaning som under de kommande åren kommer ständigt att nagelfaras av den borgerliga oppositionen.
I övrigt fick vi veta att finansminister Magdalena Anderson redan till veckan tillsätter en utredning om en särskild skatt på finanssektorn, som enligt regeringen och andra bedömare är underbeskattad.
”Flödande sol och högsommarvärme bidrog till att göra Första maj till en historisk dag. Uppklädda och fina sågs familjerna ute på gator och torg. Egentligen var denna första maj, som inföll på en torsdag, en vanlig arbetsdag, men arbetarna tog ledigt för att demonstrera”.
Så rapporterades om den Första maj, då arbetarrörelsen för första gången samlades till demonstration i vårt land. Sedan dess har det gått 125 år. Tiderna har förändrats liksom demonstrationerna. Då handlade parollerna om demokrati och rättvisa: Åtta timmars arbete!
Åtta timmars fritid! Åtta timmars vila! Idag om jobben,jobben,jobben.
Då gick människor mer eller mindre man ur huse för att delta i Socialdemokraternas demonstrationståg. Första maj blev så småningom en helgdag. En viktigt sådan.
De orättvisor och de klasskillnader som är så synliga i dagens samhälle har idag, som alltid, stor plats när arbetarrörelsens demonstrerar. Alla tillkortakommanden vi upplevt under åtta år med borgerligt regeringsinnehav tar lång tid att återställa.
Så den som talar Första majs snara död har inte lyssnat till den uppgivenhet som finns bland allt fler i dagens samhälle, där förväntningar på socialdemokratin är stora och där välfärden och rättvisefrågorna är centrala.
Landet är inte färdigbyggt om nu någon trodde det. Det är i samtalet och dialogen som politiken förs framåt. Därför behövs Första maj som en av många arenor för detta samtal. Solidaritet kan aldrig vara omodernt.