För regeringen ett bittert bakslag, för oppositionen ett tydligt sätt att markera att en regering utan majoritet är svag. Ett förhållande som Reinfeldt hittills tagit alltför lätt på.
Annars har den gångna midsommarhelgen som alltid varit porten till högsommaren och semestern. Kommande lata dagar i hängmattan eller i aktiviteter för nya upptäcktsfärder väntar runt hörnet. Idag tar vi sommarledigheten som självklar, men semester är ett relativt nytt påfund. Först 1938 kom den första semesterlagstiftningen. Till att börja med handlade det om två veckors betald semester.
Sedan har semestern byggts på till dagens fem veckor. Något som alltid skett på Socialdemokratiskt initiativ. Frågan idag är om alla som vill också kan användande semestern till välbehövlig rekreation och uppladdning. Tyvärr ställs alltför många vid sidan. Det handlar framförallt om stora barnfamiljer, ensamstående med barn, arbetslösa och ungdomar, men även om andra grupper som har små möjligheter att lägga undan pengar till en semester. De måste istället kämpa för att få vardagsekonomin att gå ihop.
När en familj med flera barn eller ensamstående med barn hamnar i en akut ekonomisk kris, där de enligt Socialstyrelsens normer lever under skälig levnadsstandard drar man in på allt som det går att spara på från klädinköp, barnens fritidsaktiviteter eller semestern.
Ensamstående kvinnor med barn är mest utsatta.
Så om sommarutsikterna är ljusa för många är semestertider dystrare för andra. Trots att alla ekonomiska kurvor pekar åt rätt håll är det tyvärr svårt för allt fler att fira en semester som är så välbehövlig.
De kan helt en enkelt inte. Sedan må den borgerliga regeringen tycka vad den vill; orättvisorna i semestertider är ett faktum.
För ensamstående, som ofta lever på marginalen, tillkommer dessutom ofta ytterligare ett problem. Karensdagar och lägre sjukersättning gör att semesterdagar används när de själva blir sjuka eller när de måste vårda sjukt barn. Man har helt enkelt inte råd att vara borta med ett inkomstbortfall som följd.
Bara under några år har den här utvecklingen skapat ett sommarens tvåtredjedelssamhälle. De som har råd använder semestertiden till resor och äventyr. Medan den tredjedel, som inte har råd, sitter hemma och längtar till det som så många andra upplever som en del av en viktig livskvalitet.
Samtidigt är detta den grupp som har störst behov av att komma bort från den grå vardagens slit och ständiga bekymmer för hur man ska få pengarna att räcka fram till nästa löning.
Många upplever att de ställs vid sidan om sitt samhälle. För när det är semestertider stängs mycket av den service som de som tvingas vara hemma också är i behov av. Dagis och fritids dras ner till ett minimum eller stängs. Skillnaderna måste kännas extra hårt för de barn vars kompisar drar iväg på semester medan de själva får gå hemma i sin sysslolöshet.
Politikernas uppgift är att skapa ett så gott samhälle som möjligt för alla. Mycket återstår att göra. Nu märks i stället den nya fattigdomen tydligare i semestertider.